Kategori: Blogg

I några quote på FB har jag läst att: ”Jag kan inte ta ansvar för vad andra fattar!” men jag vill absolut hävda att vi faktiskt kan det. Vi kanske tänker oss att vi bara har ett 50%-igt ansvar för våra mellanmänskliga samtal men jag vill mena att vi kan utöka denna siffra till 100%. Så vad skulle vi då behöva lära oss för att nå denna potential?

Ofta ställer vi frågan: Har du förstått? om det jag har sagt, varpå svaret oftast blir jakande. Antingen har de förstått eller säger de bara ja för att inte verka dumma. Men frågan innehåller ingen kontroll av vad de förstått. Så därför är det kanske på sin plats att ställa frågan: Vad har du hört mig säga?

Alltså från: Har du förstått? Till: Vad har du hört mig säga?

1 Säg det du vill bli hörd i och avsluta med frågan: Vad har du hört mig säga?

2 Nu får lyssnaren återge vad du sagt med dina eller hennes ord. Observera att hon inte behöver tycka som du utan det handlar bara om att du ska ha fått göra dig hörd.

3 Nu får du veta vad personen har uppfattat. Antingen har du blivit hörd och ni kan gå vidare i samtalet eller får du be om att få upprepa det du sagt och återigen checka av om du så blivit.

4 Likaledes kan du be om att få upprepa vad den andre sagt för att hon ska få bli hörd.

Detta är mitt snabbaste tips vad gäller kommunikation och vill du lära dig mer kan du hålla utkik efter mina kurser, enskilt, par eller grupp, i coaching och kommunikation (det närmast förestående är ”Kommunikationskurs för par”) eller fortsätta följa min blogg, här kommer jag fortsätta lägga ut tips, filosoferande och lite annat som kan underlätta kommunikationen människor emellan eller bara för att få ett roligare liv 🙂

Lycka till!

Jag stötte på en kollega för lite sedan. Det var ett härligt möte och vi pratade lite om ditten och datten tills den vanliga kommentaren kom: – Men du har ju blivit så smal, du har ju gått ner massor! Hur har du gjort? Vilken diet går du på? Tränar du mycket?

Jag gillar egentligen inte att få min kropp bedömd och kommenterad, känner mig lite besvärad på något vis men jag gissar att de som ser mig blir inspirerade och att jag kan vara som förebild till verklig förändring. Jag har alltid haft lite svårt att bemöta detta då svaret egentligen är ganska komplext. Jag hävdar bestämt att jag inte gått ner i vikt eller blivit smalare. Det jag däremot har gjort är att jag har förändrat mitt liv genom att ta ansvar för allt som händer inombords i alla livets skeden såsom arbete, umgänge, relationer m.m.

Det räcker med några enkla frågor som: Hur vill jag ha mitt liv egentligen? Vad är mitt syfte och vilka drömmar och mål har jag? Bara att svara på dessa frågor skapade en riktning och lust till livet och när jag kände den glädjen ville jag ju samtidigt ta hand om mig på bästa sätt så jag får uppleva alla mina mål och drömmar. Konsekvensen blir att jag sett över mina kostvanor och justerat dem så jag får mer ork och energi och blir mer levande och kan serva fler människor. Dig till exempel 🙂 Jag går oftare till gymmet och hittat mina favoritpass (Bodybalance, kan rekommenderar det). Jag umgås med människor som stödjer mitt leverne och jag deras. Jag väljer arbeten jag trivs med. Jag har ändrat mitt sätt att tänka.

Detta sammantaget, plus lite till, syns på utsidan och då är det inte den nyinförskaffade garderoben jag talar om utan det faktum att jag gått ner 27 kg och inte lyft ett finger för det. Inte kämpat med viljestyrkan att hålla fast vid någon diet som jag sen inte håller då orken tryter för att livet känns hopplöst. Livet känns nämligen allt mer sällan hopplöst just för att jag har mina mål, drömmar och syften klara för mig, nerskrivna i en särskild bok som jag uppdaterar allt eftersom livet utvecklas och nya spännande drömmar och mål kommer till.

Så, nej, jag har inte gått ner 27 kg, jag har bara blivit mer levande!

Målformulering – öppning eller begränsning

För ett par år sedan tyckte jag att det var dags att dra ner på alkoholintaget och gav mig själv en utmaning att vara nykter i fem veckor. Jag formulerade målet just så enkelt: Vara nykter i fem veckor!

Så vad hände då. Jo, som förberedelse för att göra det hela lite enklare, skapade jag mig bilder av hur det kunde se ut när jag är nykter kopplade till känslor jag vill känna och vad jag vill säga i utmanande och prekära situationer. Låt säga att jag ändå vill gå till puben men inte dricka. Då hade jag förberett mig med en bild av hur jag beställer ett glas vatten istället och redan innan tränat på att be om det. Detta gjorde jag under hypnos för att få bättre effekt.

Allt flöt på väldigt bra och lyckades med enkelhet vara nykter i fem veckor.  Men nu kommer det intressanta. En tanke som slog mig var: Varför ska jag börja dricka igen? Jag hade ju bestämt mig för fem veckor så då måste jag ju hålla vad jag lovat. Rätt logiskt eller hur och i målformuleringen fanns inte något utrymme för att göra annat. Jag hade ju uppnått mitt mål. Case closed!

Det här gjorde mig rätt förbryllad och funderade på andra målbilder jag satt upp under livet och som jag både nått och slutat nå. T.ex. att jag vid något tillfälle bestämt mig för att gå ner 5 kg. När jag väl gjort det så gick jag upp det igen. Vad hände? Vad hade hänt om jag sagt till mig själv att: Jag ska väga 85 kg. Vilken effekt skulle det då ha fått? Det i sig låter ju mer som ett varaktigt mål.

Än mer intressant blir det när jag tänker på de målbilder jag har idag om att leva ett kongruent och autentiskt liv efter mina värderingar. Ett liv där jag låter min längtan efter mer äkthet och ärlighet styra. Att leva och välja efter hjärtat och behov som kallar på uppmärksamhet istället för att låta pengar, hämnd och missunnsamhet styra. Vad tror ni nu har hänt med min vikt? Jo, för fem år sedan vägde jag 106 kg, nu väger jag 78 kg. Absolut igen fokus på vare sig vikt eller alkohol och bägge målen har justerat sig själva (plus flera andra mål). Kort sagt: Jag gör det jag ska och tränar på det dagligen. Intressant!

Vilka tankar och erfarenheter har du av det här? Har du varaktiga eller tillfälliga målbilder? Gör du det du ska?

Hör gärna av dig om du vill ha hjälp och coaching till ett rikare och mer äkta liv!

 

Ordning och reda i känslohavet!

Jag hör ofta människor uttrycka känslor med hjälp av beskrivande ord för att ge en bild av vad som händer inombords. Exempelvis ”Jag känner mig som en dörrmatta” eller ”… som ett vrak” eller ”… misslyckad” ”…fet” o.s.v. o.s.v. Skulle vi titta på de här orden vad de egentligen är så blir det hela lite komiskt. Ligger du verkligen i farstun och är en dörrmatta? Har du verkligen på riktigt sjunkit till botten av en sjö och vad är egentligen misslyckad och fet?

Du har säkert redan gissat att de här inte är några känslor utan tankar och bilder för att uttrycka och beskriva en känsla och det är en viss skillnad. Låt säga att vi tänker att vi är en dörrmatta. Vilken känsla har du då i kroppen? Vid en första gissning kanske vi kommer fram till att vi känner oss utnyttjade. Frågan kvarstår då om det är en tanke eller känsla. Så återigen, vilken känsla finns bakom utnyttjad? Jag gissar att du känner dig ledsen eller nedstämd för något du hoppats och kanske längtat efter som kontakt, gemenskap eller delaktighet men inte blivit tillgodosett.

Nu sist så berörde jag dessutom ett par behov och de är behoven som påverkar känslorna som i sin tur skapar tankarna och föreställningarna om dig själv och andra människor. Så för att ha en struktur och enkel kommunikation så brukar jag dela in det hela och fråga mig vad som är tanke – känsla – behov. (Förenklad version av NVC)

Med den här mallen kan vi också testa vilken komponent det beskrivande ordet tillhör. Vi kan ta ordet misslyckad och placerad det som en känsla. Vad är då behovet? Kanske tröst eller stöd. Vad är då tanken? Hm, det blev lite klurigt, misslyckad kanske inte är en känsla. Vi testar att placera den som tanke istället. Vad är då känslan? Ledsen och har behov av tröst och stöd. Helt plötsligt får vi en helhet av vad som pågår i oss.

Testa nu själv med dessa exempel: Vad är dörrmatta/värdelös/dum/fet? En tanke, en känsla eller ett behov?

Huvudpoängen med det här är att vi får en ordning så vi inte börjar tro på våra tankar, att vi är misslyckade eller vrak eller vad det kan vara. När vi klurat ut behovet vet vi dessutom vad som saknades och då har vi möjlighet att tillgodose det med konsekvensen att känslan skiftar. Den andra viktiga poängen med att få en ordning på vår inre process är att det gör det lättare att kommunicera ut det till andra. Vi vill ju göra oss hörda och kanske få vår önskan uppfylld och då kan det här vara ett sätt.

Vilka fler beskrivande ord för känslor hittar du hos dig själv eller hos din omgivning?

 

 

Du kan aldrig bli bättre – bara friare!

Hur är det egentligen med vår strävan? Varför söker vi perfektion? Hur kommer det sig att man skriver böcker i ämnet Good Enough? Hur kommer det sig att vi tänker att vi inte är tillräckligt bra?

Jag tror att det är så här, att bedöma mig själv eller andra med ord som bra/bättre, dålig/sämre o.s.v. är alltid en jämförelse och gör ont på ett eller annat sätt i kroppen. Stanna upp och känn efter. Leta upp något som du tycker är kul och som du anser dig vara bra på. Känn glädjen i det och vad det bidrar till dig i livet. Leta sedan upp någon annan person som också håller på med det du är bra på. Kanske är vederbörande lite sämre än du. Stanna nu upp och känn hur det känns. Kanske reser du kroppen en aningens av stolthet. Vilket man i sig skulle kunna kalla ett skenbart växande. Du har inte växt i dig själv utan gjort det i relation till någon annan. Nu har du säkert redan greppat att du ska tänka på ytterligare en person som gör det du gör fast lite bättre. Hur känns det? Plötsligt har du låtit dig krympas i din jämförelse med hen. Känn hur det känns?

Ja, så här är vi uppfostrade, i familjen, bland vänner och bekanta. I skolan har vi dessutom ett system för det. Det kallas för prov och betyg där du få en siffra eller bokstav på vad du kan och är bra på eller inte. Sedan jämför vi oss med våra klasskamrater och tävlar om nivå och drömmer om yrken och vad vi ska bli utifrån våra siffror och bokstäver (beroende på vilken ålder och generation vi är uppfödda i). Som om det inte är nog så idrottar vi och således tävlar mot varandra även där. Är det så att vi inte idrottar så nog ser vi en och annan match på tv och skolas in i jämförelsekupan. När vi handlar jämför vi priser och kvalitet. Vi har det överallt omkring oss. Vi är bra på det. Vi har tränat länge och sett till att andra också har gjort det. (Hej Jante!)

För en tid sedan hade jag en klient som ställde just den frågan: Varför måste jag bli bättre? Jag erkänner att just i den stunden hade jag inget svar. Jag gillade frågan och det var verkligen en present som jag fick klurar på och blev mycket överraskad och glad åt innehållet.

Jag tänkte på mitt eget liv och funderade på när jag var sångare och på mina olika utvecklingsfaser jag gått igenom. På ett sätt så hade jag blivit bättre tyckte jag. Jag kunde sjunga högre, längre och starkare. Men det var också nyckeln till att sjunga annan repertoar som jag tidigare inte klarat av. Frågan var om jag blivit bättre eller om jag blivit friare att välja repertoar tack vare att jag tränat min sångteknik. Detsamma tänkte jag om andra saker också. Om jag tränar mina danssteg så kan jag göra fler turer vilket stimulerar kreativiteten och innovationsförmågan som sedan leder till mer glädje på dansgolvet.

Så nu när jag jobbar med kommunikation och coaching blir jag egentligen inte bättre. Bara friare att använda och anpassa mina verktyg i förhållande till mig själv och andra. Ju mer jag tränar, ju mer naturligt faller det sig, ju friare blir jag och ju friare jag blir ju mer meningsfullhet och valfrihet upplever jag.

Så varför ska vi lära oss saker?

För att bli bättre på något för dess egen skull och krympa eller växa i jämförelse med mig själv och andra för att därigenom känna lycka (på bekostnad av andra) eller misslyckande (pga andra)

Eller:

För att vi blir friare och få större valmöjligheter i livet och kunna välja och njuta av det som bidrar till oss själva och andra för att därigenom känna mer mening, gemenskap och tillfredsställelse (eller vad det nu kan vara).

Vad är dina tankar om det här? Har du blivit bättre eller har du blivit friare?

Jantes kusin Man och bröderna Borde och Måste

Jaha, då har vi kommit till ett annat favorit ämne nämligen Jante, i egen hög person. Vi känner alla till den snubben. Vi kanske inte känner till hans familj lika mycket men här kommer de i alla fall, herr Man och bröderna Borde och Måste.

”Så gör man ju bara inte” hör vi ju titt som tätt för att inte tala om alla gånger vi tänker det och ”Du é så stor så du borde förstå” eller ”Du måste inse skillnaden”. Den sista där är en favorit, hur kan man tvinga någon till en insikt? Vad är en insikt? (Blir nog ett eget blogginlägg det där.)

Men vad är det som verkligen händer i oss när de tankarna uttrycks? Kan vi gissa på en känsla av förakt, avund för att vi hade velat att hen hade handlat annorlunda, lite mer som man ska. Problemet kvarstår dock att hen gjorde det hen gjorde och kan inte få det ogjort. Så hur hanterar vi i så fall det redan gjorda?

Jo, med att döma hen för det så klart. Förutom att börja med ett lättare förakt så söker vi stöd för det samma genom att sprida vidare vad hen gjorde till en kompis, kollega eller någon där vi tror att vi kan få stöd för vår sak. Vad har vi gjort då? Jo, vi har gjort oss själva större på bekostnad av någon annan, ett skenbart växande. ”Men så gör man väl inte?” tänker jag i skrivandets stund. Då har ju jag inte varit ett dugg bättre själv. Så, nu föll jag egen fälla. Hur kommer det sig?

Som vi alla (gissar jag) har vi tränat på det här beteendet i årtal och det utan att fundera på vad vi kan göra i stället och utan att reflektera vad som händer i oss kan det vara svårt att komma vidare i kommunikationen med personen i fråga. Vi vet inte hur vi ska säga det. Antingen säger vi det på ett brutalt sätt eller väljer vi undanflykter på olika sätt så jag slipper konfrontera känslorna. Vi vill varken ha dem eller kännas vid dem. Jag vet själv att jag till och med tagit omvägar för att slippa se människan i fråga. Eller kommer jag på kluriga saker att säga så att hen borde förstå. Eller spelar ett skådespel och låtsas som jag förstår för att få det överstökat så fort så möjligt. Allt för att slippa de obekväma krypande känslorna och hoppas att mitt spel löser situationen. Du kommer säkert på fler exempel.

För vad är det egentligen som pågår där inne i min skalle? Jo, för så fort jag säger något i stil med att någon måste/borde/man så är det förmodligen något jag önskar mig. Men istället för att ta reda på och berätta det så tycker jag att de ska ändra sig i form av måste/borde/man. Så nästa gång du slås av den här tanken fråga dig vad du hade önskat i den stunden. Blir det någon skillnad i känslan då? Skulle du rent av kunna be om det?

Nu är det inte så att jag bara säger det till/om andra utan kan ju anklaga mig själv på precis samma sätt. Jag borde/måste göra/ha förstått o.s.v. En anklagelse som inte känns allt för bekväm den heller men i konsekvensens namn ska jag ju vara likadan mot mig själv som andra för att andra inte ska tro att jag är förmer än dem. Hej Jante!

Men det finns lösningar även här; nämligen att förändra och skriva om borde/måste till vill/ville/önskar/önskat. Så vad vill jag med att säga borde/måste till mig själv? T.ex. Jag borde ha fattat det där innan. >> Jag hade önskat att jag haft mer klarhet i det här. Exemplet kan kanske låta lite prudentligt men känslan skiftar i alla fall för mig till något som känns lättare och ger mig mer kontakt med mitt inre. Leta efter egna exempel och se om du får något skifte i känslan till något som känns skönare.

Lycka till!

PS En vän till mig berättade att hon hade sågat bort Jante och hans kusin Man och bröderna Borde och Måste från släktträdet. Istället ympat in fröknarna Vill, Önskan och Längtan.  Bra idé där! Fram med sågen!

Dags att detoxa och dieta

Jaha, dags för ännu ett inlägg i hur man detoxar, dietar och går ner i vikt? Nej, faktiskt inte eller ja, fast på ett annat sätt.

Jag har ofta lagt märke till hur vi pratar och går på, både i vårt privata liv och på jobbet och samtidigt kopplat det till vårt välmående. Hur? Jo, min tes är att ju mer negativt vi tänker, pratar och tar in, ju sämre mår vi. Vi kan ju rent fysiskt märka och känna när vi äter dålig mat och inte rör på oss att vi mår sämre i kroppen. När vi sen mår sämre i kroppen så påverkar det även vår mentala förmåga. Kroppen talar liksom om för hjärnan att nu mår du dåligt.

Tvärtom likadant. Kanske talar vi om förr oss själva hur dåliga och misslyckade vi är och då mår kroppen ännu sämre vilket i sin tur syns i vårt kroppsspråk som i sin tur talar om för hjärnan att ”nu känner jag mig ledsen” som i sin tur signalerar att jag behöver tröst och börjar äta för det är den snabbaste vägen till tröst (kan vara en extra cigg, godis, alkohol eller något annat) som leder till dåligt samvete för att jag ätit fast jag egentligen inte ville vilket i sin tur gör att kroppen… ja, ni fattar.

Helt plötsligt är vi inne i ett ekorrhjul där vi odlar vår olycka utan att vara medvetna om vad vi gör. Ett beteende som vi har tränat på hela vårt liv.

Men nu när vi vet det så då kan vi också göra något åt det. Naturligtvis kan vi börja med att äta livsbejakande mat som får oss att må bra. Det här kan vi allt om redan så jag väljer att fokusera på det vi är mindre medvetna om nämligen vad vi säger till oss själva, hur vi tar in omgivningen som dessutom stöder vårt mående. Alltså vad stoppar vi i oss genom ögonen och öronen förutom de tankar vi redan har.

Hur ska det gå till då? Jo, med vår nyvunna medvetenhet kan vi börja titta på vår omgivnings beteende och vokabulär och se hur den påverkar vår mentalitet. Ta jobbet t.ex. Vilket språkbruk används där och vad gör det med dig? Bidrar den till mitt välmående? Hur är det hemma, kring matbordet? Hur är språkbruket där? Mycket tv-tittande, vilka bilder/filmer/program väljer du att se? Vad gör det med mig? Hur bidrar det till dig?

Mitt förslag till ett bättre välmående är helt enkelt att börja välja vad du tar in och utforskar på vilket sätt du kan må bättre av att kanske inte ta in hela världens bekymmer utan välja det som engagerar dig och det du kan göra något åt.

Dags att sluta ögonen, stänga öronen och börja lyssna inåt istället. Vad vill jag välja att ta in respektive stänga ute? Vilka ord är sköna att höra och vilka bilder är njutbara att se?

Vad är en metod?

Jag möts lite då och till av skepsis inför mitt coachande och metoderna jag använder och de tänkte jag bemöta här. Var kommer metoderna ifrån?

Kort svar: Från dig själv.

Långt svar: Vi gör saker som fungerar och vi gör saker som inte fungerar. Vi klandrar oss själva för att vi alltid är så klantiga med saker och ting och lämnar det hela med lite skam i kroppen. Faktum är att vi inte behöver sluta där utan snarare fundera på vad som hände innan dessa tankar ockuperade hjärnan. För det vi har gjort är ju egentligen bara ett resultat eller information av ett händelseförlopp oavsett vad vi tycker eller känner inför det.

Vi kan då istället gå tillbaka i tiden och se vad som orsakade resultatet. Vad tänkte jag? Vad kände jag? Hur agerade jag? Vad var min intention?

När vi gjort det och skrivit ner det har vi tagit reda på hur min metod sett ut just då och på vilket sätt det bidrog till mig. Om jag nu inte var så nöjd med det så har jag möjlighet att förändra det. Jag kanske har gjort rätt saker fast i fel ordning bara och kan nu ändra på det och göra nya val. Vi har helt enkelt blivit medvetna om vad vi gör. Vi har blivit medvetna om vår egen metod.

Richard Bandler och John Grinder (startade NLP) har studerat människor som får saker att fungera och skrivit ner hur de gör och det är de vi får ta del av. Rätt smart när jag tänker efter, då slipper jag göra samma misstag själv.

Så hur går det med dina metoder? Går du ner i vikt? Lyckas du avhålla dig från cigaretterna eller vad du nu kämpar med? Ta och testa det här och se vad du kommer fram till. Skriv ner ditt beteende och dina tankar och se vad det är som skapar det resultatet som du får men kanske inte vill ha.

 

Vi gillar dem som liknar oss!

Va, är det sant? Ja, tänk på en person som du gillar. Vad är det som gör att du gillar den just personen? Fundera på beteendet, åsikter, ordval, klädstil, intresse den personen har? Tänk sedan på en person du inte gillar? Fundera på samma saker som ovan. Jag gissar att ni har mindre likheter än den du gillar. Tadaaa! Vi gillar helt enkelt de som liknar oss. Det gick ju rasande snabbt att styrka den tesen så frågan är ju vad jag vill säga med det här?

Jo, att vi faktiskt kan träna på att likna folk i högre grad och knyta an till fler människor och på det viset få ett roligare liv som leder till ett bättre samhälle som i sin tur leder fred på jorden. Ok, jag går händelserna lite i förväg. Vi får öva mycket för att komma dit men teoretiskt vill jag hävda att det möjligt.

Hur då? Jo, lägg märke till vad den andra gör och spegla/matcha/härma sedan lite försiktigt det beteendet. Du kan kolla in kroppsspråket. Rör den sig yvigt eller lugnt? Lyssna på rösten. Pratar de snabbt eller långsamt? Vilket röstläge har de? Andas de snabbt eller långsamt? Experimentera lite med detta och se vilka resultat du får. Jag gissar att om du gör det här kommer du att få en bättre förståelse för vilket känsloläge de är i. Alltså bättre kontakt, bättre medkänsla och bättre empati. Vilket vi i sin tur kan använda för att skapa ett bättre samhälle som i sin tur ger fred på jorden. Ja, nu var jag tillbaks där igen.

Jag la märke till mig själv då jag skulle sälja min kamerautrustning och intressenter hörde av sig mailledes. Faktum var att de som skrev som jag och hette något som jag kunde uttala svarade jag på för att de liknade mig. Till och med via mail tycks vi likna varandra och får en föreställning om den andra personen.

Vad skulle vara poängen med att ägna sig åt det här då? Jo, jag har funderat på våra fördomar kommer ifrån. Skulle det kunna vara så enkelt att det bara handlar om huruvida vi gillar någon eller inte. Tänk då rasism. Hur skulle vi kunna bota den i så fall? Eller kan vi använda det i samanhang med Jantelagens uttalande: ”Så gör man ju bara inte”.

Just för att någon gör något jag inte känner igen, ogillar jag den personen per automatik. Kan det vara så här enkelt?

Vad är dina tankar om det här?

Inre regler – Om hur det kommer sig att vi inte går ner i vikt

Jag tänkte grotta ner mig i den allt mer populära övervikten, den som vi hela tiden låter ta våra tankar i anspråk. Hur kommer det sig att denna uppsjö av metoder inte funkar? Kan det vara så att metoderna inte är heltäckande i förhållande till vad som verkligen behövs för att nå ett skönt resultat. Ja, jag skriver faktiskt skönt resultat för det är väl så vi egentligen vill ha livet. Ett skönt liv. Så hur kommer det sig att vi då har en massa osköna resultat som vi lägger ner massor med tid, energi och pengar på att bli av med? Jag gissar att det finns en eller flera konflikter i oss och den kallar jag för Inre regelverk.

En regel skulle t.ex. kunna vara: ”Ja, men man måste ju få unna sig!” Då är ju frågan: Vad gör just den regeln med dig då du försöker gå ner i vikt? Du klarar kalorierna eller poängen nätt och jämnt under en vecka och du fylls av en fantastisk känsla av stolthet och den vill du ju såklart fira. Då kommer den underbara helgen och då ”måste man ju unna sig” med motiveringen: ”Nu har jag varit så duktig att jag får fira det här!” eller kommer du på redan mitt i veckan att: ”Jag är värd det här för att… min granne har köpt en hund!” eller vad du nu säger till dig själv.

Min favorit är ändå: ”Man ska ha valuta för pengarna!”. Vad har inte den regeln gjort för oss? Tänk de gånger man varit sugen på en vis typ av godis som t.ex. ett kex omgiven av choklad och av ett visst märke. Vill varken göra reklam eller göra dig sugen så jag nämner inte namnet här men låt oss för enkelhetens skull kalla den för kexchoklad. Du går in i butiken och har bestämt dig för att bara köpa 1 enda kexchoklad. När du närmar dig hylla så står det KÖP 3 BETALA FÖR 2 och då slår plötsligt regeln till: ”Man ska ha valuta för pengarna!”. Vad har då hänt egentligen? Jo, du har köpt på dig 3 gånger så mycket kalorier tillika tillsatser, konserveringsmedel och beroendeframkallande ämnen som gör att du kommer att vilja ha ännu mer, samt faktiskt förlorat dubbelt så mycket pengar som du tänkte innan du gick in i butiken. 

Vi har en fantastisk förmåga att övertala och övertyga oss själva i de mest otroliga situationer. Tänk om vi vore lika bra vid löneförhandlingarna, vilka löner vi skulle ha.

Jag är mycket väl medveten om att jag raljerar en hel del i texten. Min poäng med det här är inte att trycka ner dig som kämpar cellerna ur dig för att få det du längtar efter mest av allt här i livet. För det du längtar efter vill jag verkligen att du ska få. Min poäng är att göra oss medvetna om vad som egentligen sker på insidan, hur vi tänker och hur vi kommunicerar med oss själva. Hela bilden jag målat upp är en metafor för vårt beteende och kunde lika gärna handlat om alkoholintag, rökning, tv-tittande, gräl eller vad just du kämpar med varje dag i ditt liv och uppehåller dina tankar vid. Jag vill att du ska få ett skönt och njutbart liv.

Vilka inre regler har du? Hur bidrar de till ditt liv? Vad händer i dig just nu?

Hur bidrog det här till dig? Berätta gärna!