Så här kring juletid ser vi de sedvanliga bönerna om pengar till behjärtansvärda ändamål. Men hur är det egentligen med behoven? Ger vi bara för att vi brukar ge för att döva samvetet? Gör vi det för att julen nalkas och då ska man vara snäll? Jag tillåter mig här vända på lite stenar.
För er som följt mig på podden ”Ogenomtänkt” har hört mig tala om den ädla konsten att diskriminera och nu ska jag ge exempel och resonemang på detta. Vi talar ibland om intention och utfall. Låt säga att vi skänker kläder till Afrika, vad händer då? Jo, vi konkurrera ut de lokala skrädarna. Utfallet har då gjort området fattigare. Intentionen var god men utfall dåligt. Av denna anledning tycker jag att vi ska vara lite noggrannare med vart pengarna tar vägen och gör med systemet och tillför därför några rubriker i vår modell.
Intention -> Kunskap -> Mål -> Konsekvensanalys -> Utfall
Vad jag har sett och informerat mig om vet vi sällan vad som händer med våra pengar, vad de går till och om de ens går till det vi tror. Jag kommer ihåg galan Världens Barn som ville att vi skulle skänka till SOS-barnbyar. I ett program på Swebb-tv framgick det att barnbyn i Manila på Filipinerna inte fanns ( https://swebbtv.se/w/6ZBFzpkSydu9my41bZrTCQ ). Den var bara regisserad för programmet till syfte att dra in pengar. Detta har gjort att jag blivit väldigt skeptisk till att skänka bort pengar utan att veta vad de går till därför har jag blivit mer noggrann med att söka kunskap och göra en konsekvensanalys med det mål jag eller hjälporganisationer har.
När det då kommer till Afghanistan och den hjälp som talibanerna ber om har jag följt strukturen med att samla in information om landet och framför allt kulturen och hur den fungerar. Jag har då lyssnat igenom en intervju med prästen och samverkansofficeren Helena Edlund i Afghanistan för att informera mig och göra en bedömning om hur väl hjälpen används. https://www.snaphanen.dk/2021/08/15/helena-edlund-fortaeller-om-afghanistan/
Jag har fått veta hur det går till då flickorna säljs för att familjen ska ha råd med sin över levnad för de andra 17 familjemedlemmarna. Flickor och kvinnor har f.ö. inget mänskligt värde. En rik herre erbjuder en slant för en 8 årig flicka. Då hon blir 10 år får familjen ytterligare en slant för att sedan överlämna henne till den rike då hon blir 12 år. Då undrar jag, hur många sådana rika finns det i Afghanistan? För i mina ögon blir det konstigt att talibanerna ber om pengar när det redan finns, bara att fördelningen är lite obalanserad. Det måste ju innebära att det finns pengar där för att köpa förnödenheter. Samtidigt kan jag fundera på hur mycket bistånd det landet tagit emot de senaste 20 åren, var har de pengarna tagit vägen?
Med detta korta exempel har jag visat på resonemanget. Jag har såklart en intention att hjälpa då jag och vi i västerlandet anser att alla människor har lika värde. En öm punkt att trycka på genom att visa fattiga undernärda barn, vem går inte igång på det. Målet är ju att de ska få mat och överleva. Men vad är den långsiktiga konsekvensen? Det deras kultur bjuder är människans olika värden, som nämnts, så när jag skänker pengar och barnen överlever stöttar jag samtidigt en kultur som förtrycker kvinnor och barn. Är det detta jag vill?
Det är här det smärtsamma valet kommer. Om jag stöttar så bidrar jag till fortsatt förtryck. Om jag låter bli att stötta så dör många barn. Den västerländska kulturen säger mig att man ska göra allt för överlevnaden vilket den afghanska kulturen inte gör, det finns flera exempel på det i intervjun med Helena Edlund. Jag kommer inte att skänka pengar till Afghanistan av denna anledning och det smärtar. Jag vill att de ska få växa upp som fria medborgare och göra vad de vill, anamma de västerländska idealen. Jag har fler exempel som styrker mitt val, min diskriminering men vill inte att bloggen blir för lång.Jag tror att jag levererat min poäng här. Jag tycker det är viktigt hur vi änvänder våra resurser i samverkan med mänskliga värderingar. Den ena sidan av myntet bidrar emedan denna andra diskriminerar. Vilken sida vill jag stötta? Kan jag stå ut med smärtan av mitt val?