Kategori: Filosofi

Uppmaning inför valet 2022:

 Känn med hjärtat men rösta med förnuft och konsekvenstänk!

Nu ska jag bli, om möjligt, en smula politisk. Allt utmynnar i vilka konsekvenser vi ser i handhavandet av resurser vs ideologi inom det politiska etablissemanget. Vart vill jag komma med detta? Jo, det är just så att hur långt vi kan se konsekvenserna av ett beslut får oss också att ta sådana beslut som är mycket och ytterst kortsiktiga. Hur kommer det sig?

Vi leker lite med tanken: Vi levde på savannen för en sådär tiotusen år sedan, i en stam, där alla hade sina sysslor att göra. Alla hade en eller flera uppgifter. Några hade den basala tjänsten att förse stammen med föda då det behövdes och därtill i rimliga mängder. I mitt resonemang fokuserar jag det sistnämnda. Faktum var att intag eller snarare förvaret av förnödenheterna såg annorlunda ut. Det fanns inget kylskåp, frys, frystorkad soppa eller kaffe, konserver m.m. Möjligen kunde de torka köttet efter jakt, men vi ska veta att det krävde sin kraft och energi för att fälla byten. Jag vill med denna tankelek påstå att man i sitt resonemang var rätt kortsiktiga. Det fanns inte ”om tio år”, deras tideräkning var inte sådant varken i tanke eller nedärvt. Jag tror de var mycket närvarande och försökte hålla balansen så gott det gick. Så ser jag på mänskligheten i stort. Det var ett mycket enklare samhälle med andra konsekvenser än idag. Denna mänskliga begränsning ser jag inom politiken också ty vi har rent evolutionärt inte kommit längre, men vi tror det. Låt mig ta några exempel: 

1. Helt plötsligt kommer det in en hel drös med invandrare med en religion i bagaget som tränger ut en annan. I klartext gäller det islam, den muslimska religionen som öppet ratar judendomen varpå judarna mer eller mindre flyr Sverige. Det som då skett är att Sverige, som tidigare varit judevänliga och hyllat Raul Wallenberg m.fl. som räddat tusentals judar undan förintelsen, har nu indirekt blivit antisemiter och med denna nyvunna medvetenhet blivit direkt antisemitiska, eller? Judarna flyr och muslimerna stannar. En slags förintelse skulle man kunna säga, om jag ska raljera. Vad tycker vi om det här? Är det resultatet eller intentionen som räknas?

• Ett annat exempel är vår elförsörjning. Vi lägger ner kärnkraft som ger en stabil elförsörjning, bygger vindkraftverk som bara levererar när det blåser. Hur ser konsekvenserna ut då elen tryter? Kan nya företag etablera sig i Sverige? Kan dess frånvaro av nyetableringar ge jobb till alla arbetslösa bidragstagare och nyanlända? Själv ser jag detta i fakturan till Vattenfall. För mig blir det 4 ggr dyrare. Jag undrar då hur fattigpensionärerna kan klara detta och familjerna likaså i framtiden? Vilka konsekvenser ger det? Jo, till jul kommer många fler att besöka Stadsmissionen, Röda Korset och Svenska Kyrkan för att få stöd med mat och räkningar, vilket kommer rapporteras i TV och folk kommer skänka mer pengar än någonsin till dessa hjälporganisationer och vältra sig i sin godhet utan att agera mot själva problemet nämligen en politik som inte ser konsekvenserna. 

• Klimatet då: Ja, hur är det med krisen egentligen. Existerar den? Låt mig titta närmare på det här. Jag har goda vänner som kommer från Bolivia närmare bestämt Santa Cruz de la Sierra som ligger i en tropisk klimatzon. Då vi har sommar har de vinter. I år föll det sig så att under juni, då det kan vara strax under 10°C och väldigt rått, stannade värmen kvar med sina 25-30°C med konsekvensen att de fick två skördar av mango istället för en skörd per år. I olika nyheter har det rapporterats om större skördar i ett något varmare klimat vilket gäller här i Sverige också. Även koldioxiden bidrar till bättre skördar. Sedan några decennier tillbaka har vi pumpat in koldioxid i växthusen för att få bättre skördar. För att nämna lite fakta kan nämnas att den normala CO₂ nivån för oss är mellan 350-400 ppm och i växthuset har man dubblat det till ca 700 ppm. Vad är det då CO₂ och värmen förstör? Ja, inte är det skördarna i alla fall.

Tillåt mig avslutningsvis citera Stefan Löfvén: ”Vi så det inte komma”. Jag anser att en politiker får inte se detinte komma. En politiker måste vara förutseende, kunna analysera framåt och se samband. En politiker får inte agera som om han levde på savannen. En politiker måste leva både i nuet och se vad som händer i morgon och agera därefter till folkets fromma, där makten utgår ifrån (i alla fall så står det så i grundlagen). 

Vad vill jag med det här då? Jo, be dig som läsare att se de politikerna inte ser, nämligen konsekvenserna av förfaranden som både kort och långsiktigt förstör ett tryggt samhälle vi alla vill ha oavsett ursprung. Min korta uppmaning till dig är: 

Känn med hjärtat men rösta med förnuft och konsekvenstänk!

För dig som ännu inte bestämt dig för hur du kommer att rösta den 11 september 2022 ber jag dig titta på partiet Medborgerlig Samling som jag finner som mycket intressant med många nya förslag för att stärka demokrati, långsiktigt uppbyggande av Sverige och ifrågasätter det höga skattetrycket som Sverige skulle kunna vinna pris för. Visst anser många att det är lika med att slänga bort rösten men faktum är att vid en viss procent får partiet hjälp med valsedlar till nästa val och växer med det succesivt. Vi behöver blicka framåt i många år och se konsekvensen framåt mot 10-20 år istället för att fokusera enbart på detta val.

Men som sagt, det viktigaste oavsett hur du röstar:

Känn med hjärtat men rösta med förnuft och konsekvenstänk!

Var på jobbintervju för några dagar sedan och fick frågan om mina dåliga egenskaper, inte för att sätta dit mig utan för att vara medveten och kunna jobba med dem. Det jag kom fram till i stunden var mitt, som jag sa då, dåliga självförtroende. Jag fortsatte fundera på det och vad som ligger bakom det. 

Som jag ofta tänker så har vi många personliga associationer bakom ord och uttryck. Definitionen av självkritik mer som en slags empati eller benämner som konstruktiv då vi kan zooma ut, få distans och observera utan bedömningar eller värderingar av t.ex. en händelse eller förmåga. Association av bara ordet kritik skulle kunna vara ett fördömande och klander emedan andra kanske mer ser det som en undersökning. Dessa olika associationer leder till olika resultat och känsloreaktioner. Ett fördömande frambringar gissningsvis skam eller liknande känslor och ett observerande ett nyfiket dito. Vad dåligt självförtroende beträffar får inte jag i alla fall några direkta associationer mer än en bedömning som får mig att må dåligt utan att kunna göra något åt det, som en slags övertygelse utan förståelse var det kommer ifrån. Bra självförtroende kanske frambringar någon slags stolthet, även den ibland  utan direkt vetskap om vad som skapar det.

Finns det då en balans mellan dessa snarlika uttryck? Som jag upplever det i mig själv så ger mycket självkritik lite sämre självförtroende vs lite självkritik bra självförtroende. Då jag jämfört mig med andra människor så tyckts det som högt självförtroende saknar självkritik i lika hög grad som tvärt om. Men detta är ju en bedömning från min sida. Jag minns på den gamla goda tiden då jag jobbade på Operan och hörde och såg det stora självförtroendet hos vissa sångare men som i min mening saknade täckning för det. Inte utan att jag var en smula avundsjuk.

Om jag försöker plocka fram en del av mitt liv där jag ändå anser mig kunna en hel del så vore det kommunikationen och alla de modeller jag laborerar och resonerar kring. Där bör jag kunna ha gott självförtroende men jag ifrågasätter alltid detta vilket i sin tur leder till mer nyfikenhet att allt kan vara annorlunda, då det i mångt och mycket är en undersökning för mig. Detta genom mer självkritik som då balanserar självförtroende. 

Jag vet inte om jag kommer fram till någon absolut slutsats här mer än att jag kanske är nöjd med min självkritik då den leder till konstruktiva resultat och självförtroendet, ja det får hänga med i den berg och dalbanan. 

Några tankar från mig!