Vad är mest hjälp? Är det att ge pengar eller att låta bli?
Allt som oftast funderat jag över den här frågan med anledning om viss vetskap om vart pengarna tar vägen från olika organisationer. Jag träffade en kvinna som jobbade administrativt på Barncancerfonden och berättade att de skickar vidare pengar till andra organisationer. Då talibanerna tog över Afghanistan bad de om pengar med mot att de skulle hålla skolorna öppna för flickor vilket de gjorde, en hel dag. Jag lyssnade på slöseriombudsmannen som berättade att det går att följa pengarna men att man oftast måste betala för det och det ganska mycket.
Detta får mig att fundera en hel del på både pengars hjälp och stjälp. Vi ser hur mycket VD:arna tjänar och det kommer från oss, våra frivilliga gåvor ”för den goda sakens skull”, men var tar de vägen exakt? Uppriktigt sagt så vet vi inte vart de tar vägen. Vi kanske kan följa dem ett tag men sedan försvinner de.
Om det är stökigt i min lägenhet, vem ska städa där då? Jag så klart. Om det är stökigt i ett land, vem ska ordna det då? Vi med våra biståndspengar och våra värderingar om vad ett gott samhälle är eller den inhemska befolkningens önskan om ny ordning? Det kanske snarare är det svenska samhällsmodellen vi ska exportera än våra pengar, men vad vet jag?
Känn med hjärtat men rösta med förnuft och konsekvenstänk!
Nu ska jag bli, om möjligt, en smula politisk. Allt utmynnar i vilka konsekvenser vi ser i handhavandet av resurser vs ideologi inom det politiska etablissemanget. Vart vill jag komma med detta? Jo, det är just så att hur långt vi kan se konsekvenserna av ett beslut får oss också att ta sådana beslut som är mycket och ytterst kortsiktiga. Hur kommer det sig?
Vi leker lite med tanken: Vi levde på savannen för en sådär tiotusen år sedan, i en stam, där alla hade sina sysslor att göra. Alla hade en eller flera uppgifter. Några hade den basala tjänsten att förse stammen med föda då det behövdes och därtill i rimliga mängder. I mitt resonemang fokuserar jag det sistnämnda. Faktum var att intag eller snarare förvaret av förnödenheterna såg annorlunda ut. Det fanns inget kylskåp, frys, frystorkad soppa eller kaffe, konserver m.m. Möjligen kunde de torka köttet efter jakt, men vi ska veta att det krävde sin kraft och energi för att fälla byten. Jag vill med denna tankelek påstå att man i sitt resonemang var rätt kortsiktiga. Det fanns inte ”om tio år”, deras tideräkning var inte sådant varken i tanke eller nedärvt. Jag tror de var mycket närvarande och försökte hålla balansen så gott det gick. Så ser jag på mänskligheten i stort. Det var ett mycket enklare samhälle med andra konsekvenser än idag. Denna mänskliga begränsning ser jag inom politiken också ty vi har rent evolutionärt inte kommit längre, men vi tror det. Låt mig ta några exempel:
Helt plötsligt kommer det in en hel drös med invandrare med en religion i bagaget som tränger ut en annan. I klartext gäller det islam, den muslimska religionen som öppet ratar judendomen varpå judarna mer eller mindre flyr Sverige. Det som då skett är att Sverige, som tidigare varit judevänliga och hyllat Raul Wallenberg m.fl. som räddat tusentals judar undan förintelsen, har nu indirekt blivit antisemiter och med denna nyvunna medvetenhet blivit direkt antisemitiska, eller? Judarna flyr och muslimerna stannar. En slags förintelse skulle man kunna säga, om jag ska raljera. Vad tycker vi om det här? Är det resultatet eller intentionen som räknas?
Ett annat exempel är vår elförsörjning. Vi lägger ner kärnkraft som ger en stabil elförsörjning, bygger vindkraftverk som bara levererar när det blåser. Hur ser konsekvenserna ut då elen tryter? Kan nya företag etablera sig i Sverige? Kan dess frånvaro av nyetableringar ge jobb till alla arbetslösa bidragstagare och nyanlända? Själv ser jag detta i fakturan till Vattenfall. För mig blir det 4 ggr dyrare. Jag undrar då hur fattigpensionärerna kan klara detta och familjerna likaså i framtiden? Vilka konsekvenser ger det? Jo, till jul kommer många fler att besöka Stadsmissionen, Röda Korset och Svenska Kyrkan för att få stöd med mat och räkningar, vilket kommer rapporteras i TV och folk kommer skänka mer pengar än någonsin till dessa hjälporganisationer och vältra sig i sin godhet utan att agera mot själva problemet nämligen en politik som inte ser konsekvenserna.
Klimatet då: Ja, hur är det med krisen egentligen. Existerar den? Låt mig titta närmare på det här. Jag har goda vänner som kommer från Bolivia närmare bestämt Santa Cruz de la Sierra som ligger i en tropisk klimatzon. Då vi har sommar har de vinter. I år föll det sig så att under juni, då det kan vara strax under 10°C och väldigt rått, stannade värmen kvar med sina 25-30°C med konsekvensen att de fick två skördar av mango istället för en skörd per år. I olika nyheter har det rapporterats om större skördar i ett något varmare klimat vilket gäller här i Sverige också. Även koldioxiden bidrar till bättre skördar. Sedan några decennier tillbaka har vi pumpat in koldioxid i växthusen för att få bättre skördar. För att nämna lite fakta kan nämnas att den normala CO2 nivån för oss är mellan 350-400 ppm och i växthuset har man dubblat det till ca 700 ppm. Vad är det då CO2 och värmen förstör? Ja, inte är det skördarna i alla fall.
Tillåt mig avslutningsvis citera Stefan Löfvén: ”Vi så det inte komma”. Jag anser att en politiker fårinte se detinte komma. En politiker måste vara förutseende, kunna analysera framåt och se samband. En politiker får inte agera som om han levde på savannen. En politiker måste leva både i nuet och se vad som händer i morgon och agera därefter till folkets fromma, där makten utgår ifrån (i alla fall så står det så i grundlagen).
Vad vill jag med det här då? Jo, be dig som läsare att se de politikerna inte ser, nämligen konsekvenserna av förfaranden som både kort och långsiktigt förstör ett tryggt samhälle vi alla vill ha oavsett ursprung. Min korta uppmaning till dig är:
Känn med hjärtat men rösta med förnuft och konsekvenstänk!
För dig som ännu inte bestämt dig för hur du kommer att rösta den 11 september 2022 ber jag dig titta på partiet Medborgerlig Samling som jag finner som mycket intressant med många nya förslag för att stärka demokrati, långsiktigt uppbyggande av Sverige och ifrågasätter det höga skattetrycket som Sverige skulle kunna vinna pris för. Visst anser många att det är lika med att slänga bort rösten men faktum är att vid en viss procent får partiet hjälp med valsedlar till nästa val och växer med det succesivt. Vi behöver blicka framåt i många år och se konsekvensen framåt mot 10-20 år istället för att fokusera enbart på detta val.
Men som sagt, det viktigaste oavsett hur du röstar:
Känn med hjärtat men rösta med förnuft och konsekvenstänk!
Så här kring juletid ser vi de sedvanliga bönerna om pengar till behjärtansvärda ändamål. Men hur är det egentligen med behoven? Ger vi bara för att vi brukar ge för att döva samvetet? Gör vi det för att julen nalkas och då ska man vara snäll? Jag tillåter mig här vända på lite stenar.
För er som följt mig på podden ”Ogenomtänkt” har hört mig tala om den ädla konsten att diskriminera och nu ska jag ge exempel och resonemang på detta. Vi talar ibland om intention och utfall. Låt säga att vi skänker kläder till Afrika, vad händer då? Jo, vi konkurrera ut de lokala skrädarna. Utfallet har då gjort området fattigare. Intentionen var god men utfall dåligt. Av denna anledning tycker jag att vi ska vara lite noggrannare med vart pengarna tar vägen och gör med systemet och tillför därför några rubriker i vår modell.
Intention -> Kunskap -> Mål -> Konsekvensanalys -> Utfall
Vad jag har sett och informerat mig om vet vi sällan vad som händer med våra pengar, vad de går till och om de ens går till det vi tror. Jag kommer ihåg galan Världens Barn som ville att vi skulle skänka till SOS-barnbyar. I ett program på Swebb-tv framgick det att barnbyn i Manila på Filipinerna inte fanns ( https://swebbtv.se/w/6ZBFzpkSydu9my41bZrTCQ ). Den var bara regisserad för programmet till syfte att dra in pengar. Detta har gjort att jag blivit väldigt skeptisk till att skänka bort pengar utan att veta vad de går till därför har jag blivit mer noggrann med att söka kunskap och göra en konsekvensanalys med det mål jag eller hjälporganisationer har.
När det då kommer till Afghanistan och den hjälp som talibanerna ber om har jag följt strukturen med att samla in information om landet och framför allt kulturen och hur den fungerar. Jag har då lyssnat igenom en intervju med prästen och samverkansofficeren Helena Edlund i Afghanistan för att informera mig och göra en bedömning om hur väl hjälpen används. https://www.snaphanen.dk/2021/08/15/helena-edlund-fortaeller-om-afghanistan/
Jag har fått veta hur det går till då flickorna säljs för att familjen ska ha råd med sin över levnad för de andra 17 familjemedlemmarna. Flickor och kvinnor har f.ö. inget mänskligt värde. En rik herre erbjuder en slant för en 8 årig flicka. Då hon blir 10 år får familjen ytterligare en slant för att sedan överlämna henne till den rike då hon blir 12 år. Då undrar jag, hur många sådana rika finns det i Afghanistan? För i mina ögon blir det konstigt att talibanerna ber om pengar när det redan finns, bara att fördelningen är lite obalanserad. Det måste ju innebära att det finns pengar där för att köpa förnödenheter. Samtidigt kan jag fundera på hur mycket bistånd det landet tagit emot de senaste 20 åren, var har de pengarna tagit vägen?
Med detta korta exempel har jag visat på resonemanget. Jag har såklart en intention att hjälpa då jag och vi i västerlandet anser att alla människor har lika värde. En öm punkt att trycka på genom att visa fattiga undernärda barn, vem går inte igång på det. Målet är ju att de ska få mat och överleva. Men vad är den långsiktiga konsekvensen? Det deras kultur bjuder är människans olika värden, som nämnts, så när jag skänker pengar och barnen överlever stöttar jag samtidigt en kultur som förtrycker kvinnor och barn. Är det detta jag vill?
Det är här det smärtsamma valet kommer. Om jag stöttar så bidrar jag till fortsatt förtryck. Om jag låter bli att stötta så dör många barn. Den västerländska kulturen säger mig att man ska göra allt för överlevnaden vilket den afghanska kulturen inte gör, det finns flera exempel på det i intervjun med Helena Edlund. Jag kommer inte att skänka pengar till Afghanistan av denna anledning och det smärtar. Jag vill att de ska få växa upp som fria medborgare och göra vad de vill, anamma de västerländska idealen. Jag har fler exempel som styrker mitt val, min diskriminering men vill inte att bloggen blir för lång.Jag tror att jag levererat min poäng här. Jag tycker det är viktigt hur vi änvänder våra resurser i samverkan med mänskliga värderingar. Den ena sidan av myntet bidrar emedan denna andra diskriminerar. Vilken sida vill jag stötta? Kan jag stå ut med smärtan av mitt val?
Min uppmaning kan nog uppröra många miljömuppar men faktum är att jag själv förespråkar en minimalistisk inställning till att exploatera naturens resurser tillika nyttja den där den inte gör skada. Jag är lite förvånad att vi inte kommit längre i vår konsumtion t.ex. Jag minns samtalen om vårt slit och slängsamhälle redan under 70-talet men har det hänt något? Inte enligt mig. Det produceras produkter vi tror oss behöva. Jag hoppas verkligen att återvinningen fungerar. Det jag tänker dryfta här är något som inte sägs i media, rikstidningar, public service eller den fria alternativa median, eller åtminstone väldigt lite då mycket annat i samhället tar fokus.
Nu kan man undra varför jag skulle vilja lägga ner ett så bra alternativ som vindkraften. Är det för att det inte blåser hela tiden? Är det för att det aldrig blåser när det är kallt och det är då vi behöver elen som bäst? Är det för de höga koldioxidutsläppen vid tillverkningen av betongen, armeringsjärnen och vindturbi/generator? Är det för att de dödar insekter och fåglar? Är det för att ljudet stör de boende i närområdet? Är det för den energikrävande brytningen av mineraler till komponenter? Är det för den smutsiga brytningen av neodymium? Svaret är förvånande ett nej på samtliga av dessa frågor.
Den enkla eller kanske svåra förklaringen på det är ägandet av vindkraftverken. Allt mer i världen ägs av någon annan än oss själva, det egna landet. På kontrakten kanske det står något annat men likväl finns delar av dina ägodelar någon annan stans. Ta t.ex. dina dokument. Var finns de? Låt mig gissa, i ett moln någon stans. När jag sitter och skriver är ”Spara automatiskt”-knappen på och lagras då på Microsofts molntjänst. Äger jag då mina dokument? Kan någon annan ta dem, hacka sig in och läsa? Förmodligen. Musiken jag lyssnar på, kommer från Spotify, ett annat moln. Traktor och maskintillverkaren John Deere gick tydligt ut med att den som köper äger hårdvaran d.v.s. traktorn/chassit/elektroniken men att John Deere äger mjukvaran d.v.s. programmeringen av mjukvaran. Tesla, Range Rover och andra bilar likaså. Fick t.o.m. höra att man kan hacka sig in i andra bilar och köra dessa någon annan stans ifrån. Läskigt.
Nästan allt har mjukvara och drivs med något minneskort av något slag. Kaffebryggaren, strykjärnet, datorskärmen, spisen, tvättmaskinen, armbandsuret, det som gör att vi får vatten till vår bostad och oändligt mycket mera. Förmodligen är det fler saker än jag kan veta eller rent av förstå. Skulle inte förvåna mig om pennorna snart innehåller mjukvara också, om någon nu i dessa dagar använder en sådan. Nu har du säkert redan räknat ut att jag ska komma fram till vindkraftverken och dess problem, nämligen att de också innehåller mjukvara. Det i sig är inget problem men ägaren av denna är eller kan bli problemet. Det är mjukvaruägare som äger på- och avstängnings-knappen.
Vindkraftsverkens mjukvara ägs nämligen av Kina (och har 95 % av världens neodymtillgångar). Vad händer om de vill utöva press på Sverige av någon anledning och stänger av vindkraftverken? Tänk bara på vad de står för utifrån mänskliga rättigheter, med tennisspelaren Peng Shuai i minnet. Tänk bara på vad och hur mycket de äger i världen. En stor hamn i Sri Lanka. Det var meningen att den skulle komma till nytta och gagn för det srilankesiska folket och bidra med jobb och utveckling till landet men de lyckades inte betala enligt kontraktet så Kina tog över vilket upphör om 100 år. Flera länder i Afrika har fått hjälp att upprusta länderna med infrastruktur och säkerhet. Utvecklingen av AI, artificiell intelligens, där kineserna registreras enligt ett poängsystem och döms efter det och straffas med att t.ex. rörelsefriheten inskränks på olika sätt.
Krig förs inte längre via vapen, inte i första hand. De kan föras elektroniskt (vilket i och för sig kan leda till väpnat krig) över stora geografiska områden. Ju mindre ägande vi har av våra entiteter, desto större är risken att stormakterna utöver påtryckningar. Vi har också sett, som i Belarus att människor används som påtryckning i stället för väpnat krig och jag tror att vi kommer se mycket mer av olika påtryckningsmetoder eller hybridkrig som det kallas. Detta skrämmer mig.
Åtgärden för trygghet är, till en början, att lokalisera vad som ägs av andra länder och på något sätt återta ägandet samtidigt som vi bygger upp vår energiförsörjning, som vi sedan äger. Det är behjärtansvärt att inte ha kärnkraft, kolkraft eller ändliga drivmedel men i denna stund tror jag att Sverige kan bli ett minne blott utan dessa. Andra länder håller på att ta över och vi märker ingenting, förrän det kanske är för sent. Jag menar också att hotet inte behöver komma direkt från Kina utan kan vara vilka länder som helst, då ett samarbete inte fungerar.
Jag skulle också säg att detta är mer av en metafor för vad vi behöver göra och bli medvetna om. Det finns förmodligen så mycket vi/jag inte vet om som behöver ses över och omvärderas för att inte användas mot oss. Den så kallade klimatkrisen och andra liknande företeelser får oss att känna rädsla och titta åt ett håll. Krisen finns mitt framför oss men få vet om detta med ägande. Fundera lite på dess rimlighet och konsekvenser, kanske jag överdriver, vilket jag hoppas, men tror snart inte att vi äger oss själva eller kan det kanske snart vara dags att gå i ”omskolningsläger” … Hoppas jag har fel!
Var tog denna fråga vägen, eller har den ens varit aktuell? Jag sitter och funderar på vår samtid och dess händelser där människor vänder sig mot varandra av någon anledning. Kanske det kan vara av rädsla, ilska eller rent av plikt för att någon auktoritet säger det.
Jag blev för en tid sedan påmind om Milgrams experiment, elektricitets-experimentet där en grupp människor skulle genomgå ett test. En person skulle svara på frågor från ett avskilt rum, vid fel svar skulle assistenten trycka på en knapp som gav en stöt som straff. Denna stöt ökades vid antalen fel svar. Som stöd hade assistenten en kontrollant som stöd för att kunna och orka gå hela vägen då det skreks kraftig, för att sedan tystna vid de högsta stötarna. Vad man ville undersöka här var hur ”lydiga” människor är gentemot auktoriteter. Det visade sig att 62 % lydde och 38 % gjorde det inte hela vägen när det blev för smärtsamt och skriken för höga. Nu kanske jag ska lägga till att de utfrågade var skådespelare och skriken inspelade men assistenterna visste inte vad det gick ut på. Kan det vara såhär i samhället också? Att vi är 62 % lydiga, alltså de som vill att vi ska lyda våra auktoriteter d.v.s. myndigheter och deras rekommendationer vad beträffar hälsan.
Jag minns från min barndom då åtgärd av en sjukdom var att skaffa sig immunitet mot den. För att få påssjuka, röda hund och mässlingen fick jag gå hem till en insjuknad klasskamrat och lämna läxböcker för att jag själv skulle insjukna och bygga min immunitet mot dessa sjukdomar. Vart tog den strategin vägen? Idag undrar jag om vi får bli sjuka? Jag personligen är inte rädd för det. Jag är inte rädd för att dö heller å andra sidan, vilket såklart kan påverkar våra val. Jag är i min krafts dagar. Är det då rimligt att vaccinera sig? Jag vill i det samma påpeka och understryka att jag är för vaccin. Själv pumpade jag i mig ex antal när jag skulle besöka Bolivia för några år sedan. Vaccin har hjälpt och räddat mängder med människor världen över. Ta bara vattkoppor, polio, smittkoppor, denguefebern m.fl.
Men var går gränsen för att ta respektive inte ta vaccin?
För några år sedan jobbade jag som sångare i Operakören. I repetitionsmiljön satt vi alla nära varandra. I ensemblen fanns det såklart många som var föräldrar och drog med sig diverse dagissjukdomar vilket föranledde mina 3 kraftiga förkylningar och halsinfektioner per år med antibiotikakurer som lindring som erhölls av vår egen läkare. Vid ett tillfälle gick jag till den vanlige läkaren på vårdcentralen. Det blev en intressant diskussion om huruvida jag skulle få antibiotika eller ej. Han tyckte att jag inte skulle ta det för att, som han sa, ”kroppens immunförsvar behöver motionera”. Det var både tänkvärt och något att agera efter tänkte jag. Samtidigt var det ju så att det skulle ta längre tid att bli frisk och därmed mindre pengar i plånboken då jag inte kunde jobba. Detta och karensdagen skapade ett beteende som andra fick lida för vid smitta, slängde alltså i mig några värktabletter och gick förkyld till jobbet som en vandrande smitthärd, eller att de redan motionerat sitt immunförsvar så pass att de inte blev smittade lika lätt.
Som du ser, hoppas jag, med detta resonemang är det inte bara till och ta mediciner till höger eller till vänster då dessa kan försvagakroppens egna försvar. Min genomgående frågeställning är: Var går gränserna för att ta eller att inte ta? Vem påverkas vi av? Får vi vara sjuka? Får vi ens dö? Har vi rätt att vara sjuka? Får vi smitta andra? Får vi låta oss smittas?
Jag har egentligen inget direkt svar på dessa frågor men vill lyfta det som inte är sagt i media, i alla fall inte vad jag hört. I detta kan även retoriska formuleringar vävas in. Vad är det för skillnad mellan att dö med eller av en sjukdom. Vilka åldersspann drabbas mest och vilka dör? Detta har inte varit tydligt för mig och när jag letar efter dessa fakta så är det en snårskog att förstå. Statistiken är förvirrande. Därför tror jag att den breda massan väljer att göra som auktoriteterna säger för att sedan i rädsla eller i jämställdhetens namn attackera dem som vill stärka sitt eget immunförsvar på sitt sätt.
Det jag vet är att jag vill bestämma hur jag vill stärka mitt immunförsvar! Det borde vara en rättighet i sig tänker jag!
Jag satt och funderade på vad det bästa är i mitt liv och då inbegrep hela livet. Jag har varit med om mycket och lite till. Uppnått alla mål. Upplevt stor kärlek, upplevt musikaliska höjdpunkter utöver det vanliga, enligt mig. Sysslat med konstnärliga uttryck. Bytt jobba som gett mig mening. Rest över halva jordklotet. Underbara syskonbarn att busa med. Men ändå kommer det ner till det allra enklaste, vilket förvånar mig. Det är inte det storslagna eller det kostsamma som ger lyxen utan det verkligt enkla.
Jag var för en kort tid sedan hemma hos mina föräldrar. Mina gamla föräldrar, mina gamla älskade föräldrar. Det vi gör är det enkla. Flyttar en möbel, kör ut något till mammas kolonilott, handlar, diskuterar vad vi ska ät som mamma ändå tvingas besluta om då varken jag eller far kommer på något, i vanlig ordning.
Dessa dagar slutar sedan med höjdpunkten framför TV:en. Far sitter i sin fåtölj djupt försjunken i programmets innehåll. Mamma sitter och stickar och slänger ett öga på TV:n. Jag sitter och läser eller skriver och låter örat uppmärksamma vad som sägs på TV:n. Plötsligt kommenterar mamma något och jag fyller i. Vill vi ha med far i samtalet får vi skrika lite extra. Denna stund är det bästa jag vet. Så enkelt och sån kärlek. Tack mamma och far för att ni fanns när det stormade som värst, så glad att jag fick behålla er!
Var på jobbintervju för några dagar sedan och fick frågan om mina dåliga egenskaper, inte för att sätta dit mig utan för att vara medveten och kunna jobba med dem. Det jag kom fram till i stunden var mitt, som jag sa då, dåliga självförtroende. Jag fortsatte fundera på det och vad som ligger bakom det.
Som jag ofta tänker så har vi många personliga associationer bakom ord och uttryck. Definitionen av självkritik mer som en slags empati eller benämner som konstruktiv då vi kan zooma ut, få distans och observera utan bedömningar eller värderingar av t.ex. en händelse eller förmåga. Association av bara ordet kritik skulle kunna vara ett fördömande och klander emedan andra kanske mer ser det som en undersökning. Dessa olika associationer leder till olika resultat och känsloreaktioner. Ett fördömande frambringar gissningsvis skam eller liknande känslor och ett observerande ett nyfiket dito. Vad dåligt självförtroende beträffar får inte jag i alla fall några direkta associationer mer än en bedömning som får mig att må dåligt utan att kunna göra något åt det, som en slags övertygelse utan förståelse var det kommer ifrån. Bra självförtroende kanske frambringar någon slags stolthet, även den ibland utan direkt vetskap om vad som skapar det.
Finns det då en balans mellan dessa snarlika uttryck? Som jag upplever det i mig själv så ger mycket självkritik lite sämre självförtroende vs lite självkritik bra självförtroende. Då jag jämfört mig med andra människor så tyckts det som högt självförtroende saknar självkritik i lika hög grad som tvärt om. Men detta är ju en bedömning från min sida. Jag minns på den gamla goda tiden då jag jobbade på Operan och hörde och såg det stora självförtroendet hos vissa sångare men som i min mening saknade täckning för det. Inte utan att jag var en smula avundsjuk.
Om jag försöker plocka fram en del av mitt liv där jag ändå anser mig kunna en hel del så vore det kommunikationen och alla de modeller jag laborerar och resonerar kring. Där bör jag kunna ha gott självförtroende men jag ifrågasätter alltid detta vilket i sin tur leder till mer nyfikenhet att allt kan vara annorlunda, då det i mångt och mycket är en undersökning för mig. Detta genom mer självkritik som då balanserar självförtroende.
Jag vet inte om jag kommer fram till någon absolut slutsats här mer än att jag kanske är nöjd med min självkritik då den leder till konstruktiva resultat och självförtroendet, ja det får hänga med i den berg och dalbanan.
Jag har sett att flera kommuner, har genomfört eller ska genomföra förbud mot tiggeri. Tiggeriet är egentligen inte problemet utan det ligger någon annan stans. Om jag bara observerar situationen så sitter en person, ofta utanför någon mat-varubutik, sträcker fram handen, visar kanske en bild på arma familje-medlemmar och säger ”Hejsan, hejsan” och ibland hörs även ett ”Tjena, tjena” allt med en önskan om uppmärksamhet och att vi ska bidra med en slant. Mer är det inte. Detta sätter våra känslor i svall, vi känner oss obehagliga till mods och kanske ger en slant för vårt samvetes skull eller vänder bort blicken. I sviterna av jakten på pengar så grävs det även i soporna efter burkar och flaskor. Det som inte önskas ligger kvar på landbacken och skräpar ner vår miljö. Du kan säkert bidra med fler händelser. Men detta är egentligen inget problem.
Så vad är då det egentliga problemet? Utan att låta resonemanget bli för långt går jag rakt på kärnan och påstår att pantenär problemet. Problemet är att det funnits så lång tid så vi glömt ursprunget till beteendet men kan se konsekvenserna av det. Med pantsystemet finns det stora möjligheter att tjäna en extra hacka vilket lockar hit människor till att plock och panta, inhemsk såväl som invandrad befolkning, gärna i kombination av tiggeri.
Konsekvensen som vi ser, som sagt, är nedskräpade gator i jakt på pantburkarna. För att stävja detta uppfinner vi en solcellsstyrd papperskorg där det inte går att rota efter pantburkar ty skräpet är sammanpressat och väl förslutet. Nu börjar det kosta av skattebetalarnas pengar för att producera dessa papperskorgar för att stävja nedskräpningen.
Nu ska ju en del av dessa människor också bo någonstans. Jag lade märke till att det bodde ett tjugotal människor under ett brofäste i Sundbyberg. Vad gjorde man då? Jo, man byggde då ett stängsel runt allt så ingen kunde bo där, för skattebetalarnas pengar så klart. Jag är ganska säker på att det finns mängder med liknande händelser och exempel på den här formen av företeelser där kreativa människor hittar ett sätt att tjäna pengar på med olika konsekvenser och där vi själva är blinda för eller glömt vår egen ”skuld” i det hela och då försöker lösa sanitära problem, i förlängningen skapad av oss själva och det via panten.
Slutsats: Ett förslag skulle vara att slopa pantsättningen av flaskor och burkar ty vi skulle då slippa uppfinna skattebetalda begränsningar i form av specialtillverkade papperskorgar, stängsel och förbud mot tiggeri. Min poäng här är att gå tillbaks för att se vad som skapat det här samhället och genom det ta andra beslut som gagnar oss alla och förhoppningsvis skapar ett billigare och bättre samhälle.
Ett annat dilemma i samhället, som vi kan ha samma resonemang på är vår övervakning och otal kameror. Hur kommer det sig att vi har det? Hur kunde vi gå med på det? Vad är vår ”skuld” i detta?
PS. Jag är väl medveten om att pantsättningen omsätter ett par miljarder och sysselsätter en mängd med människor så förslaget i sig skapar nya konsekvenser som jag inte går in på här. Min poäng med texten är som rubriken antyder.
Detta nedtecknande ska verka som en påminnelse och förklaring om att allt är frivilligt. Under årens lopp och alla kursers gång har jag kommit till insikt med både det ena och det andra vilket gjort mig mer fri i tanken. Här presenterar jag 3 av dessa:
Det mesta har jag ingen aning om
Vad är en filosofi? Vad är en religion? Hur kan man definiera det? Vad är alla de s.k. heliga skrifterna? Vad är allt vi säger? Vad är allt vi forskar på och försöker beskriva och bevisa? Vad är lagen? Kort svar: Ett försök att förklara livet. Lagen är ett försök att skapa harmoni och ”rättvisa”. Mitt mantra till tröst: Det mesta har jag ingen aning om.
Ursprunget till denna insikt och detta mantra kom från en berättelse om två munkar som diskuterade hur det skulle vara i himmelriket. Efter en stunds diskussion kom de överens om att den av dem som dog först skulle likt en vålnad komma tillbaka och berätta för den andre. Så blev det. Väl död kom den ena tillbaka och sa: -Det är annorlunda! För att sedan försvinna tillbaks. Om denna historia är sann eller inte spelar inte så stor roll. Min insikt var med detta att oavsett hur mycket vi än försöker förstå och förklara så vet vi fortfarande väldigt lite, om ens något.
Det här är också lite fantasieggande för hur hade vi varit om vi haft tio ggr större hjärnor? Hade vi kunnat förklara mer? Eller om det funnits en varelse högre upp i näringskedjan än vi, hur hade de tänkt? Jag tänker också på våra begränsningar till upplevelser via våra sinnen. Hundar kan känna lukt så mycket bättre än vi. Det storögda rådjuret kan se mycket bättre än vi och med sina paraboler till öron höra så mycket bättre. Vi å vår sida har skapat en tillvaro vi kan behärska och förstå, tror vi i alla fall, ty, det mesta har jag ingen aning om. I mitt studerande, skrivande och uppfyllande av mitt livssyfte, att avslöja mänskligheten, så når jag många gånger insikter jag inte annars skulle få. Ändå finns det så oändligt mycket kvar att upptäcka för att åter sluta där jag började att det mesta har jag ingen aning om.
Vi kan aldrig veta om en händelse är bra eller dålig
Berättelsen om den kinesiske bonden: Det var en bonde i en liten bergsby. Han hade en son och några hästar. En dag rymde hästarna från stallet. När byn hörde talas om detta kom byborna upp till bonden och beklagade denna förlust. Bonden svarade: hur kan ni veta att det är en förlust? Byborna blev förbryllade och gick hem. Efter en kort tid kom bonden hästar tillbaka och hade dessutom lockat med sig vildhästar. Byn fick höra talas om det inträffade och gick upp för att gratulera händelsen. Bonden frågade då? Hur kan ni veta att detta är en god händelse? Åter blev byborna förbryllade och gick hem. Dagen efter skulle sonen rida in en av vildhästarna och blev avsparkad så illa att benet bröts. Byborna kom då åter upp och beklagade sorgen som drabbat hans hus. Bonden svarade: Hur kan ni veta att sorg drabbat mitt hus? Byborna vände åter med förbryllad uppsyn. Dagarna efter bröt ett krig ut i landet och alla söner togs in i armén för att försvara landet utom…
Jag erkänner att när jag varit i affekt för en vad jag tycker, oförrätt, har det varit svårt att ta till sig denna berättelse. Jag vill ju ha ”rättvisa” och det omedelbart. Efter några andetag och med valet att försöka se saker från en annan vinkel eller bara zooma ut och få perspektiv, lugnar sig sinnet. I dessa stunder kan det också känns sorgligt att vi/jag försöker få en absolut rättvisa som egentligen inte finns. Inte ens öga för öga ser jag som rättvisa. Men det har blivit en sanning för mig att jag faktiskt inte kan veta om något är bra eller dåligt. Återigen jiddrar hjärnan som skapat en föreställning om hur saker ska vara och att det är de tankarna som gör besvikelsen (som tidigare nämnts. I en annan kontext kan situationen bidra på ett sätt jag tidigare inte kunnat lista ut. Det jag gör är att bara betrakta och acceptera händelsen för jag kan inte veta… för, återigen, det mesta har jag ingen aning om.
Jag kan aldrig bli arg eller besviken på dig
Hur ofta har vi inte med svärtad blick vänt oss anklagande mot vår like och uttalat orden jag är arg/besviken på dig, du har svikit mig, jag hatar dig eller i alla fall tänkt det. Endast förväntan om framtida händelser orsakar sådana känslor av allt från lättare besvikelser genom irritation till hat. ”Man ska inte förvänta sig något, man blir bara besviken!” Ett uttalande som vi kanske hört och som blir mer sant när vi studerar orden närmare. Ofta säger vi saker utan att reflektera över dem. Det är sant att om jag har mycket förväntningar som inte slår in så blir jag, mycket riktigt, besviken. Har jag färre förväntningar blir resultatet ett annat. Twisten i det här är vetskapen om vår ständiga frivillighet till handling och tanke. Låt säga att jag och min kompis bestämt träff. Han kanske hör av sig och ställer in för något annat dykt upp. Du kommer nu antingen att bli besviken eller inte. När jag bestämmer något med en annan människa påminner jag mig samtidigt om hennes frivillighet till att träffa mig liksom jag till henne. Allt kan ju hända på vägen. Ett förbestämt möte är en intention till ett möte. Inget annat.
Detta är något som jag praktiserar och har mått mycket bättre av själv samtidigt som det är den bästa gåvan jag kan ge någon annan. Nu kan du ju fråga om man inte ska lita på att folk håller vad de lovar? En mycket rimlig fråga i den sympatiska världen. Låt säga att en person inte dyker upp på träffen ni bestämt eller vad det må vara. Hur många gånger kommer du att spontant höra av dig till henne? Den personen har genom sitt beteende lärt oss att hur hon fungerar vilket är egenskaper som inte fungerar med dig just nu. Då kommer du inte att höra av dig och vännen blir till kompis, kompisen till bekant, den bekante till ”någon” för länge sen. När jag ber om något påminner jag mig om frivilligheten att tacka nej till mig. Det kan vara om jag skickar mejl, ringer någon eller sms:ar. Jag påminner att de inte behöver svara. Likaledes gäller det mig själv också. Om du är besviken på någon: Ställ dig frågan om du byggt upp en förväntan/föreställning utan frivillighet? Vad är din reflektion?
Bara för att vi älskar någon behöver vi inte vara tillsammans
En bitter läxa som blivit till en av de bästa insikterna i livet. Jag var dödligt kär i en kvinna på jobbet. Hon hade allt, som man brukar säga. Det hon dock hade för mycket av var en man. Detta satte såklart käppar i hjulet för en relation med henne. I min desperation gick jag till en spådam som jag bombarderade med frågor. Min sista fråga var om jag skulle hålla fast vid kärleken till henne och fick ett jakande svar. Jag var glädjerusig och ”visste” att jag skulle få henne (då jag på den tiden trodde på något där uppe). Tiden gick och hon berättade att hon ville hålla fast vid sin man. Jag var utom mig. Vad skulle detta säga, jag skulle ju få henne, tänkte jag. Jag funderade mycket på hur jag skulle förhålla mig till allt och kom fram till att jag själv också var ”tvungen” att göra ett val (d.v.s. ta ansvar) och valde att ta farväl till henne med önskan om en bra framtid för henne och hennes man. På det här sättet höll jag fast vid kärleken och kunde gå in i sorgen med en ren känsla till skillnad från tidigare relationer där jag blivit bitter och ett ohjälpligt offer. Återigen finns det glädje i sorgen.
Ibland har jag funderat om detta kunde hjälpa misshandlade kvinnor att lättare bryta dåliga relationer, att hålla fast vid kärleken men tacka nej för att skydda sig själv (och eventuellt barn) för att sedan sörja relationen. Vad är dina tankar om det här? Något du stött på?
Huvudrubriker: Autonoma nervsystemet, Slaveriets historia, Kulturhistoriska strömningar och epoker, Rasbiologi.
Innan jag börjar behandla detta ämne vill jag lyfta fram min intention med både mina bloggar och min, som jag kallar det, livsundersökning som är ett försök att förklara konflikter såväl i den privata som politiska sfären. Det är således ingen akademisk avhandling dock med önskan att inspirera till nya tankar. Som bekant: att åtgärda ett misstag på samma sätt som den kom till ger ingen lösning, för att fritt citera Einstein. Det jag gör är att likt en filosof bolla en idé eller tes med olika metoder och modeller för kommunikation, vilka presenteras nedan. Mitt självpåtagna livssyfte med detta projekt är att Avslöja mänskligheten för att därigenom Föra människor samman vilka är mina riktmärken och likt glödlampsskaparen Thomas Edisons envishet kanske jag bara upptäcker det omöjliga i min önskan… eller…
Autonoma nervsystemet
Den här bloggen som du nu läser har haft sina processer. Jag inledde från början med en mängd definitioner, förklaringar och modeller för att få rätsida på vad rasism är men landade i mitt sista resonemang som det intressantaste och kopplat till vår känslostyrning genom vårt autonoma nervsystem. Ett system som vi inte kan göra något åt överhuvudtaget och hade vi kunnat det hade vi inte funnits idag. Så viktigt är det. För att förtydliga skulle man kunna kalla det för överlevnadsystemet.
För att kortfattat förklara detta system, det är nämligen mycket komplex, driver det våra inre organ i samklang med våra yttre upplevelser av omvärlden. De balanserar kroppens resurser allt för vår överlevnad. Om vi är ute i skogen och promenerar harmoniskt och plötsligt hör ett något ljud stannar vi upp och försöker förstå vad det är. Kroppen gör sig redo för att fly eller fäkta. Blodet försvinner från våra organ för att ge maximal syreupptagning till musklerna. När vi ser att det är en varg vet vi att vi ska fly. Fast det klart är det en snygging av rätt kön kommer vi att vilja föröka oss varvid kroppens resurser åter omfördelas till andra vitala delar.
Kanske har du sett omslaget till en av Tintins album med opalförsäljare med sotade glasögon? Kanske har du funderat på varför pokerspelare har solglasögon på sig? Faktum är att när vi får ett bra förslag vid en försäljning eller en bra hand blir pupillerna större och då avslöjar de sig. Det har är reaktioner vi inte kan göra något åt såvida vi inte drogar oss. Detsamma gäller vid förälskelse. Kolla in i hans eller hennes ögon på dejten… då vet du.
Skulle situationen vara det omvända att du känner dig frustrerad för att du vill göra något roligare någon annan stans kommer du förmodligen, utan att tänka på det, börja skaka foten fram och åter som ett tecken på att du nu vill gå. Det här försöker vi vid medvetenhet tygla när vi blir medvetna om det.
Detta ser jag som grunden för rasismen och alla andra försök till förklaringar av konflikter och bedömningar. Nämligen att när någon inte ser ut/beter sig som jag gör reagerar överlevnadssystemet. Det ska vara så. Om det vore på annat sätt skulle ingen av oss leva. Vad är det då vi reagerar på? Är det verkligen utseendet eller kan det vara något annat?
Det är kanske ledande frågor för såklart vill jag inte acceptera ett enkelt svar som överlevnadssystemet eller snarare vill förklara det ytterligare. Jag vill förresten påminna och för dem som inte vet att jag varken är någon utbildad psykolog eller beteendevetare utan läser på från internet och böcker och använder mig av metoderna Nonviolent Communication, NVC, vilket jag förklarar lite senare och Neurolingvistic Programing NLP som jag förklarar nu.
Vi upplever livet genom våra sinnen: syn, hörsel, känsel, smak och doft. Detta representationssystemkommunicerar med vårt inre. Ser vi något som sticker ut från det normala tittar vi extra mycket, om vi åker för bi en olycksplats t.ex., för att sedan ta beslut om vad vi ska göra. Hör vi något ljud som avviker det normala lyssnar vi noga för att hämta mer information om fara eller ej. Själv måste jag skapa ett nytt beteende vad gäller att gå över gator då jag sällan ser mig för utan går på ljudet men med dagens elbilar hörs de knappt, jag hör alltså inte faran. Om vi varken ser eller hör är riskerna stora att vi rentav dör.
Det mänskliga överlevnadsstrategierna
Då jag studerat och filosoferat kring våra överlevnadsinstinkter har jag samtidigt försökt formulera dem i några korta teser med snabba enkla förklaringar:Vi gillar dem vi liknar. När vi befinner oss i en viss grupp har vi en form av vokabulär och i andra sammanhang andra typer av idiom. Kommunikationen blir då enklare när vi liknar varandra och vi gillar således varandra. Det gäller också kroppsspråk. Vi härmar ofta varandra.
1 Vi gillar dem vi liknar. (godtar, ej hot) När vi befinner oss i en viss grupp har vi en form av vokabulär och i andra sammanhang andra typer av idiom. Kommunikationen blir då enklare när vi liknar varandra och vi gillar således varandra. Det gäller också kroppsspråk. Vi härmar ofta varandra. Gillar lika
2 Vi gillar det vi känner igen. Har du varit på en längre resa är det ofta skönt att komma hem.
3 Vi är alltid riktade. Tittar vi på nyheter/film blir vi påverkade av det vi ser.
4 Vi försöker alltid göra världen förståelig. Vi gissar ofta varför andra säger och gör saker för att förstå.
5 Vi vill alltid spara energi. Vårt automatiska lärande. När vi lär oss cykla tar det mycket koncentration av oss men efter övande gör vi det utan att tänka på det. Vi kallar detta också för lathet men skulle lika gärna kunna grunda sig på behovet enkelhet.
6 Vi blir alltid bra på det vi gör. Om vi röker är det inte bara för att vi är beroende av nikotin utan har också skapat en vana som gör det enkelt för oss. Idrottare tränar repetitivt, många gånger för att bli bra på det de gör.
Som jag skrev ser jag det som teser för att det kanske inte alltid är på det här sättet och bör ifrågasättas för att skrivas om till något som ger ännu mer klarhet i vårt beteende. Jag läste något klokt om att den moderna etologin (beteendelära) blir aldrig bättre än vår föreställning om världen. D.v.s. för 200 år sedan visste man en del om kroppen men inte allt för att i nutid veta mer för att om sisådär år 2200 veta ytterligare mer. Vi kan stoppa in klimatet i samma resonemang. För 200 år sedan visste forskarna de tidigare forskare dokumenterat och dragit slutsatser av. Idag har vi datoriserade modeller som vi kan dra andra slutsatser av för att år 2200 ha gigantiska datorer eller något annat där ytterligare slutsatser kan dras.
Slaveriets historia
I den här undersökningen har jag stött på något som sällan eller aldrig tas upp kring rasism nämligen slaveriet som den verkligen var. Jag tror att det kan finnas som grund för dess betydelse och vill studera det närmare. I det här fallet vill jag påpeka att jag verkligen inte är historiskt bevandrad och det material som nedan presenteras är sammanställt av mig från Nationalencyklopedin NE. Då dess tillförlitlighet är hög i stort vill jag ändå vara lite skeptisk till deras artiklar då det är en sammanställning av diverse artiklar och historiska dokument, har jag kompletterat med Wikipedia, med många referenser, för att få en mer nyanserad och förhoppningsvis mer korrekt bild.
Slaveriets definition (NE)
NE inleder med en bred definition. Hushållslaveri och arbetsslaveri. Distinktionen dem emellan är att hushållsslavar löd under en enskild eller familjer och arbetsslavar löd under staten eller en större ägare för industriell produktion eller odlingsarbete. NE konstaterar att detta är ett globalt fenomen och går hand i hand med civilisationers uppkomster. Utpräglade slavsamhällen har funnits i Afrika, Kina, Indien, Mesopotamien, Amerika (både syd och nord), Egypten, Grekland, det romerska riket och Ryssland. Förfarandet från fri människa till slav fortfor genom krigsfångenskap, kidnappning eller oförmåga att betala skulder. Avkomlingar blev ägarnas egendom.
Antikens slaveri (NE)
Vad gjorde då slavarna? I min tanke så kan jag bara se framför mig de egyptiska relieferna där slavdrivare piskar på slavarna som drar stora stenblock. Så var det inte alltid. Enligt NE
Kunde slavarna ha ganska ansvarsfulla arbetsuppgifter t.ex. handel, hantverk, bankväsen, upprätthållande av ordning. Både slavar och fria medborgare arbetade tillsammans. Vem som helst kunde råka i slaveri, genom kidnappning och liknande, men också köpas fria. Detta var reglerat i Greklands lagar och finns nedtecknade från ca 600 f.Kr.
I det romerska riket ökade antalet slavar genom de segerrika krigen. De slavar med utbildning användes ofta som sekreterare, lärare och läkare. Dessa slavar var inte lika hårt hållna som de grekiska och avkomman (sönerna) kunde bli romerska medborgare. Vid den tidiga kejsartiden då frigivning var vanligt ledde det dock till restriktioner för vissa slavar då dessa kunde sätta sig upp mot ledningen vid en frigivning. Dessa var gruvarbetare, gladiatorer och lantarbetarslavar. Från det någorlunda fria slaveriet kom det under senare delen av antiken att formas till ett mer livegen karaktär.
I Asien var det lite hårdare tag vad gäller slaveriet, noterat från ca 1000 f.Kr. till 250 e.Kr. Här hade man institutionaliserat och utvecklat slavsystemet till skuldslavar, slavräder, ärftligt slaveri och krigsfångeslaveri. Man räknar med att några hundra tusen var slavar vid den här tiden.
I buddistiska skrifter från ca 400 f.Kr. fanns det slavar vid furstehov, hos köpmän och bondehushåll. I vediska skrifter (1000 f.Kr.) benämns dessa som dasa, en person som är underkuvad. Detta existerade parallellt med hinduiska kastväsendet och kunde tillhöra vilket kast som helst även om det var ovanligt att högkastiga blev dasa. Detta slavsystem hade ungefär samma förfarande som Kina och Europa där man kunde födas in i slaveriet, skuldsättas, dömas i domstol eller bli tagen som krigsfånge.
Slaveri efter antiken (NE)
I Norden hade vi fram till 1300-talet vad vi kallar för trälar och var likt de ovan satt i slaveri av liknande anledningar såsom straff eller krigsfångskap. Vikingarna handlade med slavar vid nordatlantens kuster och läng de ryska floderna. Gävträlen var den frivilliga varianten frammanad av fattigdom och olika beroendeförhållande utvecklades. Träldomen försvann gradvis under äldre medeltiden ersattes av legohjon. En del trälar fick jordbruk och blev fria efter ett par generationer. Träldomens upphörande i Norden förklaras med att andra mer lönsamma sätt ett nyttja arbetskraft tog över.
Förfarandet i Europa såg i princip ut på samma sätt dock utvecklades en storskalig slavmarknad runt Medelhavet och Svarta havet. På Krimhalvön bedrevs det handel till muslimerna i Egypten för att bli slavsoldater. På Pyreneiska (Spanien/Portugal) halvön handlades med moriska fångar och i slutet av 1400-talet kom importen av svarta att öka. Till italienska hushåll handlades tatarslavinnor vilket fortfor runt Medelhavet fram till 1700-talet.
Slavhandel över Atlanten (NE)
Spanien satte den västindiska och centralamerikanska urbefolkningen i tvångsarbete i gruvor och jordbruk. Många dog efter en kort tid och ersattes då, ca 1520, med svarta slavar från Afrika. Spanjorerna fraktade inte själva slavarna utan erhölls av Portugal. Denna ”budkavle” lämnades först sedan till fransmännen och sedan till britterna. Här startade den man kallar för triangelhandeln. Detta innebar att slavar togs till Central- och Nordamerika, härifrån fraktades diverse råvaror som tobak, socker och bomull m.m. för att förädlas till färdiga varor, tyger och vapen t.ex., i handel mot nya slavar. Slavarna förmedlades vanligen av afrikanska makthavare och slavjägare genom raider eller krigståg.
Lite snabb fakta (NE)
Man räknar med att vid den 6 veckor långa transporten över Atlanten, dog ca 15%. Har även sett siffror upp mot 2/3. Skeppen kunde ta flera hundra och surrades fast med största möjliga vinst i åtanke. Det var smutsigt och ohygieniskt. 75% var män och 25% var kvinnor och barn. Detta började i början av 1600-talet och expanderade med bomullsodlingarnas expansion under 1800-talet. 1860 fanns det 4,4 miljoner slavar och man beräknar att ca 11 miljoner fraktats över totalt varav 300.000 till Nordamerika, USA. 5% av den vita befolkningen ägde slavar och var den utlösande faktorn till amerikanska inbördeskriget. Slaveriet förbjöds 1865. Dock kan orsaken snarare finnas i moraliska och politiska reaktioner. De nordamerikanska slavägarna tog hand om slavarna bättre än de sydamerikanske då det var längre sträcka att frakta dessa och därmed mer kostsamt att förlora dem under resans gång. Därför tog man hand om dessa och lät de leva under mer ”drägliga” förhållanden. Det var mer lönsamt så.
Slaverhandel i den islamiska världen (NE)
Den skillnad som utmärker slaveriet mellan väst och öst skulle vara den religiösa aspekten Sharialagen tillåter slaveri utom för de rättrogna muslimerna. Detta innebär att om slavar anammar eller konverterar till islam så kan man inte försättas i slaveri. Då man föds in i slaveriet blir man per automatik muslim vilket föranledde en konstant och storskalig slavhandel från Centralasien och Afrika. Slaveriet skilde sig något från övriga världen där medelst husslaveriet utvecklats till harem vari slavinnorna fått olika rang och därmed olika inflytande vilket gett olika fördelar. Jordbruksslaveriet var också av betydelse men den största skillnaden var nog slavsoldaterna. Turkiska soldatslavar tjänstgjorde som kavallerister och i vissa arméer hade man afrikanska fotsoldater. Här beräknas att ca 4 miljoner afrikaner sålts redan före 1500. Hur många de var efter 1500 förtäljer inte texten. I södra Filipinerna förslavades 200.000-300.000 människor mellan 1770 och 1870. I Afrika expanderade slaveriet under 1800-talet med blodiga räder och slavplantag vilka bekämpades av David Livingstone (missionär och ”äventyrare” med kunskaper i latin, naturalhistoria, medicin, grekiska samt teologi) och andra missionärer. Även en del vita kolonialherrarna kämpade mot slaveriet dock begagnade sig dessa samtidigt av arbetskraften. Hur de såg på det här förklarades inte i texten men får anta att de behandlade slavarna på ett mänskligare sätt.
Religionernas påverkan på slaveriet
När vi ändå är inne på religion skjuter jag in en liten passus i sammanhanget. Kyrkan under medeltiden motsatte sig inte slaveriet, ej heller bibeln. Både GT och NT talar om förhållningen till slaveriet, att lyda sina herrar. I Koranens fördöms inte slaveriet (Wikipedia) men rättfärdigar det inte heller men uppmuntras som en god gärna att släppa dem. Därtill fanns en hel del förmildrande lagar för slavarna i den islamska världen varför ett stort flöde av dessa importerade utifrån. Likt islam nöjde sig kyrkan med att förbjuda förslavandet av kristna, men protesterade inte mot förslavandet av icke-kristna. Dasa accepterades av hinduismen ochbuddhistklostren på 800-talet skall ha haft omkring 150 000 slavarbetare.
I ett samtal med min kollega, tillika muslim, berättade jag om det här ämnet och hävdade att koranen stödde detta fenomen. Min kollega undrade då var detta stod vilket jag i stunden inte kunde besvara. Efter lite sökande kunde jag hitta en hel del hemsidor som stöd för detta. Jag inser också min okunskap vad gäller alla religiösa skrifter i den muslimska världen och övriga likväl. Jag vill understryka att jag inte på något sätt vill hitta någon syndabock för slaveriet, bara objektivt betrakta den. Jag hänvisar även till ingressen där jag berättar om min intention. Då jag ovan använt mig av NE:s text som jag antar har gjort låter jag denna stå för sig själv som ett referat och utgår från att NE gjort en god research.
Sydamerika (Wiki)
I Aztekriket användes en betydande mängd med slavar. Individer kunde sälja sig själva och slaveriet var inte ärftligt. Vid misskötsel fick slaven bära en halskrage av trä. Slavar användes också som människooffer och 1487 dödades 84000 för att inviga ett tempel.
Mayariket begagnade sig av slavar som byggnadsarbetare och även här som människooffer
Nordamerika (Wiki)
Även inhemska indianstammar höll sig med slavar vilket både handlades med och togs från andra stammar i strider.
Slaveri idag (NE)
Dagens slaveri utgörs både inom jordbruk och industri vilka lever under slavlika förhållanden intvingade på grund av fattigdom. Även krigsfångslavar och barnsoldatslavar förekommer till försäljning för olika göromål (inbördeskriget i Sudan). Trafficking är ytterligare en form av modernt slaveri. Detta förekom mer frekvent under 1800-talets andra hälft där garnisonssamhällen (militärt samhälle likt Hässleholm) växte upp. På grund av avsaknad av kvinnor importerades dessa mestadels från Kina till hela världen. Då maffialiknande organisationer under allt mer tagit över har kvinnorna blivit än mer utsatta och skyddslösa. Enligt amerikanska UD lär människohandeln uppgå till någonstans mellan 600.000-900.000 personer per år och många kommer idag från Ryssland. Skuldslaveri är ytterligare en form av slaveri där ett lån tas av en arbetsgivare som sedan inte lyckas betalas tillbaka utan blir nödd till fler lån vilka dessutom ärvs vid frånfälle. I Indien uppgick det 1981 till 2,6 miljoner personer. Barnslaveri förekommer då föräldrar säljer dessa till yrken där det inte behövs någon utbildning och där detta döljs som lärlingsplatser (inget antal). Jag vet inte om det hamnar under en annan kategori men nämnas bör kanske alla världen utrotningar av olika folkslag under 1900-talet. Jag behöver nog inte direkt peka ut några, du vet.
I FN har diverse deklarationer har upprättats för att få slut på slavhandeln men har i det samma försvårats då det finns juridiska tolknings- och definitionsproblem.
Det finns mycket mer att säga om slaveriet och hur många som lidit under detta påfund lika mycket som av val av fri vilja det minst sämsta val men jag väljer att avsluta redovisningen här med att konstatera att det varit en kolossalt omfattande handel världen över kanske mer än vi kan få veta om jag får tolka.
Lång historia kort
Ja, så här fortsätter det och miljontals människor har blivit upphandlade under årtusenden. Allt från frivilligt slaveri till oftast tvingande dito, med olika förmåner eller total avsaknad av densamma.
Kulturhistoriska strömningar och epoker
För att förstå de strömningar, som påverkat de samhälleliga uttryck som sedermera skapat verkliga handlingar, exempelvis rasbiologin, behöver vi titta tillbaka rent historiskt. Likt barnet som revolterar mot föräldrarna kan man dra parallellen till samhällets politik och kulturella uttryck. Där det råder diktatur sker förr eller senare en revolt. Alla är då glada för det tills det nya inte heller fungerar.
Dagens strömmingar skulle jag se som den pågående och så kallade klimatkrisen, MeToo-rörelsen, Flowerpower m.fl. När något orätt uppdagats, enligt det stora flertalet, blir vi så ursinniga att vi slår vilt omkring oss för en omedelbar förändring. Kanske någon hamnar i FN:s talarstol och tycker vi ska få klimatpanik eller som italienarna blev trötta på lockdown i Corona-tider och protesterade vilt på gatorna. Spridandet av dessa strömningar har eskalerat från den muntliga traditionen genom boktryckarkonsten till dagens sociala medierna. Spridningen sker idag med rasande fart. Men vi hoppar först tillbaks några hundra år i tiden.
Renässansen(ca 1400-1700) var ett svar på den Medeltida dystopin (ca 500-1500) där människor hölls fjättrade av den katolska kyrkan som satte den samhälleliga agendan. För att bibehålla denna skrämdes folkskaran med inkvisitionen d.v.s. den kyrkliga domstol medelst tortyr för att föra tillbaka de vilsna som gick i strid med kyrkans lära. Det kunde vara anhängare av olika sekter, religioner, tron på vidskepligheter, protestanter, kättare samt folkslag som judar, muslimer. Hur många som fick sätta livet till är svårt att säga då få uppgifter förekommer i historien.
Medeltidens ideal av kollektivism, religionsbundenhet och primitivism spelade ut sin roll samtidigt som Renässansen ideal individualism, sekularisering och kulturell finess blev de dominerande strömningarna. Renässans betyder ungefär pånyttfödd och syftar på den återgång till antikens konster och vetenskaper som stod för andlig frihet, vältalighet och moral. Denna pånyttfödelse skulle skapa den nya världen. Dessa ideal påverkade litteratur, konst, arkitektur, musik och vetenskap.
I början av 1700-talet ersattes eller snarare förfinades renässansens ideal och kallas då Upplysningen. Den sprang ur de enorma naturvetenskapliga framsteg som gjorts dittilldags. Detta förändrade renässansmänniskans världsbild. Newton påvisade att jorden styrdes av naturlagar och inte av Gud. Den stod också för liberala politiska idéer om mänskliga rättigheter, en fri marknad och att makten ska utgå från folket, demokrati.
Som du redan kan lista ut så kommer denna epok att ersättas av en annan nämligen Romantiken (slutet 1700-1800). Den stod för känslan, det främmande och exotiska snarare än förnuftet och samhällsnyttan från upplysningstiden. Man intresserade sig för landets historia och stod som den moderna nationalismens grogrund. Man fascinerades av naturen, fantasin, skönhet, renhet, genidyrkan, folksjälen, längtan, mystik, lidelse m.m. ”Den unge Werthers lidande” är en bok av Johann Wolfgang von Goethe och beskriver romantiken väldigt väl. Werther förälskar sig i den unga Lotte som i sin tur redan är förlovad. Werther blir deprimerad till den grad att han tar livet av sig. Tyvärr hade boken ett sådant genomslag att fler ynglingar klädde och uppförde sig som Werther och följde i sin lidelse hans exempel (den s.k. Werther-effekten). Kanske känner du till operakompositören Richard Wagner som är ett bra konstnärligt exempel på just romantiken. Hans operaverk är s.k. allkonstverk och samlar romantikens ideal, där text/musik, scenografier/utförande från scenen till salong samt operornas längd, har en baktanke och mening.
Romantiken flöt in i Realismen/naturalismen som ideal. Denna epok strävade efter ett fysisk och psykisk uttryck för att beskriva verkligheten, vad det månde vara. Reaktionen på detta blev Modernismen med uppropet som självändamål att reagera på realismen. De tyckte realisterna blev allt för sakliga och tråkiga vad gällde språkanvändningen. Postmodernismen rådde och råder då bot på detta genom att anamma realismens ideal. Således trodde man inte på upproret som självändamål utan plockade ner allt för att studera detaljerna rent vetenskapligt. F.ö. har postmodernismen ingen klar definition men om jag tolkar den så är det en blandning från andra epoker. Den reagera starkt på upplevda orättvisor, sanna eller ej, med krav på omedelbara åtgärder. Vår får se framtiden an för vidare tolkning av denna tid. Personligen skulle jag kanske kalla vår samtid för Postromantiken där känsloyttringar hyllas. Vi får se hur framtiden ser på oss.
Årtal och nyckelord för epokerna:
Antiken 700 f.Kr. – 476 e.Kr. : Kulturell uppgång, Kunskap, Filosofi, Långa samtal, Dramatik
Nästa rubrik i denna undersökning, i jakt på klarhet om rasism och dess innebörd, lyder rasbiologi eller eugenik som betyder: ”Idén att förbättra människan genom biologisk förädling”. Det fanns två betydelser eller förfaranden för detta. Den ”positiva” behandlade föräldrars lämplighet att skaffa barn och den ”negativa” sterilisering för att minska barnafödandet av förment olämpliga diton. Efter riksdagsbeslut 1921 uppfördes Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Som chef tillsattes läkaren och rasbiologen Herman Lundborg. Syftet var att hitta förklaringsmodeller för personer med undermåligt leverne som brottslighet, alkoholism abnormalitet, asociala beteenden. Kort sagt, för att ”motverka den svenska folkstammens degenerering”.
Det fanns en allmän uppfattning i Europa att människans natur håller på att försämras, alltså en degenerering som ingen kunnat bevisa. Under socialdemokratiska regeringen med Per Albin Hansson som statsminister fick Sverige 1934 en steriliseringslagstiftning och Bondeförbundet ställde sig bakom positiva eugeniska förslag. Alva och Gunnar Myrdal skrev om detta i sin bok ”Kris i befolkningsfrågan”. Då Hermans pronazistiska uppfattning sedermera besvärade den rasbiologiska verksamheten, valdes socialdemokraten Gunnar Dahlberg som ny chef som förändrade språkbruket samt gav institutet en mer klinisk inriktning. Vid Dahlbergs frånfälle, 1956, ändrades namnet till Institutionen för medicinsk genetik.
De eugeniska tankegångarna genomsyrade dåtidens resonemang och i viss mån överlevt in till dessa dagar och därtill praktiseras. Vi kan ju gå in och genmanipulera specifika egenskaper för förädling. För cancerpatienter kan nu mer ta emot så kallad genterapi och överleva. Vi kan sen några år ta fostervattenprov/fosterdiagnostik för att avgöra huruvida vi vill ha det blivande barnet eller inte. Dessa tankar är alltid förenade med etiska dilemman. Vem har rätt att bestämma över någon annan? Vem är bättre eller sämre? Är det naturligt att manipulera gener? Observera att jag inte nämnt dr Mengele i sammanhanget.
Rasbiologi (sammanställt från Levande historia/Wikipedia)
LH vill inledningsvis göra gällande att artikeln inte är ute efter att svartmåla enskilda personer utan mer reflektera på hur denna ”vetenskap” har sin påverkan idag. Kanske skulle man snarare kalla detta för en pseudovetenskap, då den är en blandning av vetenskap, fördomar och förakt mot dem som hotar ”gott folkmaterial” som utsågs gör en ”degenerationsfara” i samhället. Till dessa grupper hörde psykiskt sjuka, funktionsnedsatta och fattiga.
Samtidigt som idén om demokrati växte fram, sent 1700 och 1800-talet, kom också idén om ”folkets renhet” fram, hand i hand med idéer om identiteter som nationalism och folksjäl. Livet förändrades i Europa där industrierna växte fram, barnadödligheten sjönk, livslängden och befolkningen ökade. Charles Darwin kom ut med sin bok ”Om arternas uppkomst” och spädde på debatten om utveckling och arvsanlag och hur detta skulle tillämpas på oss människor. Jag vill i det samma påpeka att Darwin var starkt influerad av filosofen Herbert Spencer som myntade frasen ”survival of the fittest” (den starkaste överlever).
Sverige låg långt fram vad gällde zoologi och botanik med traditionen efter Carl von Linné. Kartläggning gjordes av människans form och spridning där begrepp som lång- respektive kortskalliga uppfanns för att klassificera oss, i vetenskapens namn förstås. Även i Sverige ökade befolkningen samt att läskunnigheten ökade, järnvägen byggdes ut och en modern press började växa fram. Samtidigt var det hårda år med fattigdom, svält och sjukdomar. Sverige låg således i fas med övriga Europa.
1842 infördes folkskolestadgan vilket kort innebar att alla barn skulle lära sig läsa, skriva och räkna. Dock stod det klart att en liten grupp var ”obildbara” vilka benämndes med uttrycket ”sinnesslöa”. Här började en slags urskiljning av människor. Då det stod klart att det fanns ”bättre” och ”sämre” i en växande befolkning ifrågasattes demokratin om dess möjliga genomförande. Vetenskapen erbjöd belägg för att skapa en nödvändig ordning och förädling av människan så att samhället inte skulle gå under.
Nödvändigheten framtvingade ”idiotanstalter” eller för att uttala det ”vetenskapligt” ”eutaniasianstalt” för att samla de sinnesslöa och göra sig av med dessa. I Schloss Hartheim utanför Linz, Österrike, gick man så långt att man inordnade gaskamrar och en krematorieugn på slottsgården. Askan tömdes i Donau.
I Sverige skapades sällskapet för rashygien 1909 och lobbade fram ett institut, som tidigare sagts, 1922 med Herman Lundborg som chef. Här avrättade man inte de sinnesslöa utan skapade 1934 en steriliseringslag för att stävja ”problemet”, vilka bestod av samer, romer, resande och funktionsnedsatta medelst den ”negativa” eugeniken. Man räknar med att ca 30.000 har fått genomgå sterilisering mot sin vilja (kanske att jämföra med Kinas enbarnspolitik där kvinna tvångssteriliserades efter första barnet). I andra fall är det av så kallad ”fri vilja” vilket innebar att om man skulle få bli utskriven från en anstalt så var man tvungen att genomgå en sterilisering. På dessa anstalter utfördes också experiment såsom det kända kariesexperimentet på Vipeholm i Lund. Tidigare fanns det en hoper experiment för att ”förbättra” de ”sinnesslöas” mentala hälsa t.ex. kalla bad, lobotomeringar, elchocker m.m.
Synen på människor förändrades och rasbiologin förlorade i trovärdighet med tiden och lagen om sterilisering avskaffades 1973. På 1950-talet ifrågasattes anstaltsvården alltmer och personer med funktionsnedsättningar skapade egen intresseorganisation FUB som verkar för en integration i samhället. I och med detta minskade de ”sinnesslöa” i samhället.
Ellen Key
I texterna som jag refererar passerar flera namn förbi som varit del av utvecklingen av rasbiologin. Ett namn var Ellen Key som med sina idéer påverkade den svenska politik- och kultureliten. Jag vill lyfta fram henne då hon också intresserar mig utifrån ett feministiskt perspektiv samt visar kopplingar till andra filosofer som påverkat de samhälleliga strömningarna. Några ord om henne:
Ellen Key växte upp i ett liberalkristet hem, och kom under uppväxten att ifrågasätta både den statskyrkliga kristendomen, liksom de pietistiska väckelserörelserna. Från 1879 studerade hon bland annat Charles Darwin, Herbert Spencer, T.H. Huxley och Ernst Haeckel. På hösten samma år träffade hon både Huxley och Haeckel i London. Haeckel, tysk biolog och filosof var präglad av naturvetenskaplig och evolutionistisk kunskap och förespråkade ett monistiskt synsätt, doktrin inom filosofin att allt som existerar ytterst är av ett och samma slag, som kom att inspirera Ellen Key.
År 1896 vände Key sig mot den borgerliga kvinnorörelsen i broschyrerna Missbrukad kvinnokraft och Kvinnopsykologi och kvinnlig logik. Där hävdade hon sina från socialdarwinisten Spencer hämtade idéer om att kvinnan under utvecklingens gång förvärvat egenskaper som skiljer henne från mannen inte bara biologiskt utan även känslomässigt och intellektuellt. ”Kvinnors känslighet, kärleks- och omsorgsförmåga bör komma hela samhället till godo, men då ska kvinnorna inte fördärva den kvinnliga egenarten genom att tävla med männen.” Key förordade naturenliga arbetsområden för kvinnor men krävde samtidigt full valfrihet för individen i fråga om utbildning och yrkesval. (NE)
Liksom många i hennes samtid anslöt hon sig till lamarckismen som hävdade att förvärvade egenskaper kunde ärvas. I hennes optimistiska syn på människans utveckling skulle individens ”livsstegring” leda till altruism och medmänsklighet, men eftersom människan, enligt den monistiska evolutionismen, utvecklas biologiskt, socialt och andligt måste även samhället ta ett ansvar för sina medborgare i sin helhet. Ellen Keys syn på eugenik skall alltså sättas i denna kontext, och var inte ovanlig hos evolutionisterna.
Likt många andra intellektuella och politiskt aktiva vid den här tiden intresserade sig Ellen Key för frågor om vad som då kallades rashygien. Exempelvis skriver hon i sin bok Barnets århundrade att:
”Obotligt och ytterligt missbildade barn bör avlivas i deras eget intresse: Framtidens humanitet kommer troligen att visa sig sålunda, att läkaren – under ansvar och kontroll – smärtfritt släcker sådana liv.”
Hon förespråkade även att vuxna med ärftliga psykiska eller fysiska sjukdomar, och kriminella ska hindras från ”att fortplanta sig så att dess egenskaper icke må gå i arv till någon avkomma.” Att dessa tankar skulle ha fått Ellen Key att ekonomiskt stötta Herman Lindborgs Svenska folktypsutställning 1919, vars främsta syfte var att propagera för rasbiologi är ett ofta upprepat påstående, men om det verkligen var så är omdiskuterat. Dock förekom ett fotografi av henne i utställningen, som ”ett gott exempel”.
Tankar om rashygien anammades av delar av Sveriges Socialdemokrater, som 1934 stiftade en lag om tvångssterilisering. Året innan hade nazistiska NSDAP stiftat en liknande lag, vilket innebar ett storskaligt rashygieniskt program och senare även ett omfattade bruk av eutanasi dvs dödshjälp på medicinsk väg. Barnets århundrade var en mycket populär skrift i Tyskland, och det finns en diskussion inom den tyska akademin kring vilken roll Keys idéer spelade för hur det rashygieniska programmet utvecklades i Nazityskland. (Wiki)
Lina Sandell
En liten anekdot i korthet för att visa på hur våra strömningar genomsyrade hela samhället även inom kyrkan. Lina Sandell Berg var en känd prästdotter och skriv många sånger b.la. ”Blott en dag” och ”Tryggare kan ingen vara”. En mindre känd hette ”Där uppe ingen död ska vara” och handlar om Svarta Sara som egentligen hette Mazahr Makatemele och kom, via missionärer, till Kalmar som 16-åring 1862 tillsammans med sina systrar. När hon döptes fick hon namnet Sara och svart kom från hennes hudfärg. Lina inspirerades av henne och skrev en sång som skildrade Svarta Saras sista dagar. Så här går texten:
Det sista jag ska lägga till innan rasismens definition är lite analysmetoder vi kan ha nytta av och gör det i korta ordalag. För dig som vill veta mer går jag igenom dessa i podden ”Ogenomtänkt pr 25” eller surfa in på superkommunikatören.se för att få metoderna i sin helhet.
Jag börjar med att i korthet presentera Neurolingvistic Programing, förkortat NLP. Detta är en samling med metoder och förklaringar för att förstå våra inlärda processer och hur vi kan lära om för att alstra nya resultat. I det här kittet ingår ordens betydelse och de omedvetna synonymer som vi har. NLP förklarar representations-systemet d.v.s. hur vi upplever världen med våra sinnen. Syn, hörsel, känsel, smak och lukt. Oftast är ett av de här ett dominant sinne hos oss. Låt säga att tre personer med olika dominans går på en och samma konsert. Den syn-dominante kommer förmodligen att säga: -Whow, vilket ljusspel! Den hör-dominante: -Vilket ljud och vilken fantastisk bas! Emedan den känslo-dominante kanske uttrycker: -Jag kände ljudet dunka i bröstet!
Som du ser har vi olika sätt att förklara en och samma händelse med olika ord som beskrivning. Detta i sig kan leda till konflikter om vi prompt vill vara överens och inte kan ta in att vi har olika sätt att uttrycka oss och dessutom med vetskapen var det kommer ifrån. Det finns mycket mer att säga om NLP t.ex. vad gäller frågeformuleringar, inre bearbetningar, medvetenhet om inre regelverk och föreställningar m.m. och får säkert anledning att komma till det men nöjer mig här.
Nästa metodik är min favorit, Nonviolent Communication, NVC. Den består i stort av fyra komponenter och två teser, nämligen:
Observation, under denna punkt betraktar man företeelsen och beskriver situationen neutralt d.v.s. utan tolkningar, värderingar och bedömningar t.ex. vasen är ful (bedömning) vs vasen är vit (observation).
Känsla, här letar vi på den känslan som ett scenario stimulerat till och skiljer på känsla och beskrivning t.ex. jag känner mig misslyckad (beskrivning) vs jag känner mig ledsen (känsla).
Behov, ett abstrakt ord som beskriver en konkret handling. Skillnad mellan behov och strategi t.ex. Jag har behov av att springa (strategi) vs Jag har behov av att röra mig (behov, inte det exakta utförandet utan kan gälla dans, löpning, simning m.m.)
Önskemål (strategi), Vi skiljer här på önskemål och krav (låsta till en strategi) t.ex. Du måste fixa bilen i morgon. (kan upplevas som krav och att det är en viss person som ska fixa den) vs Vill du fixa bilen i morgon eller ska jag fråga grannen? (Ett önskemål ställt med vetskap om frivilligheten och möjligheten till andra strategier där vi inte har föreställningen om att ett utförande måste ske på ett sätt).
NVC-teser:Vi vill bidra om vi upplever det som frivilligt.
Det vi gör är ett försök att tillgodose ett behov.
Jag låter dig begrunda detta med denna modesta förklarin. Som boktips kan jag ge: ”Ett språk för livet” av Marshall Rosenberg och finns på https://www.friareliv.se kan också, med värme, rekommendera Liv Larssons böcker, en riktig guldgruva. Nog med reklam.
Vad är konflikt?
Det jag först lagt märke till i många samtal och debatter är att konflikten i första hand beror på att vi inte har en gemensam definition av ämnet, oavsett vad vi pratar om. Det kan gälla vilket ämne som helst. Feminism/maskulinism, rasism som nämnts, sexism, rättvisa, fascism, prostitution, ideologier, seriösa aktörer (t.ex. långivare), politiska inriktningar, identitet, relation/äktenskap m.m. Alla är bara bedömningar med avsaknad av gemensam definition.
Även om vi skulle ha en gemensam definition tillkommer våra associationer och relationer/upplevelser kring orden. I en workshop jag hade för några år sedan gjorde vi ett experiment utifrån detta. Vi skrev ned ordet pengar i mitten på en A4 och skrev 10 synonymer till detta ord. Vi fick många förslag. Min kärva inställning till pengar präglade de bedömningsvis dystra valet av synonymer, på grund av diverse dåliga affärer, emedan en annan älskade dem varpå synonymerna var av hoppfullare karaktär. Detta lärde mig att oavsett om vi är överens om definitionen kommer det ändå att finnas små skillnader i upplevelsen som påverkar ordvalet och inställningen i samtalen eller debatterna. Min inställning är således att vi alltid är i konflikt även om vi till det yttre verkar överens.
Det kanske kan verka lite negativt att bära den här inställningen men faktum är de gånger jag råkat, med förvåning, in i konflikter har detta hjälpt mig som förklaring för att åter kunna få kontakt med motparten och skapa förståelse. Sen erkänner jag villigt, att i ett affektivt tillstånd är det inte det lättaste att komma ihåg detta. Att automatisera nya insikter till nya reaktioner tar sin tid, jag fortsätter träna likt Edison. Åter till frågan.
Vad är rasism? Vad betyder det?
Nu har vi kommit fram till att försöka definiera ordet. Jag har här titta på lite olika betydelser från olika källor däribland Nationalencyklopedin, Wikipedia, Svenska Akademins ordbok, Levande Historia och prövat dessa mot utvalda exempel hämtade från privatlivet och media på internet och bolla detta mot de ämnena jag tidigare pratat om.
Enligt Nationalencyklopedin (NE) kan ordet ras betyda: ”undergrupp inom en art vilken har utseendemässiga eller fysiologiska särdrag som skiljer den från andra undergrupper inom arten.” Då vi kommer till ordet rasism(även detta enl. NE) står 5 (6) kriterier som grund för att uppfylla betydelsen av rasism i strikt europeisk bemärkelse:
Uppfattningen att det är rimligt att dela in människor via yttre kännetecken.
Antagande att det finns samband mellan yttre kännemärken och nedärvda mentala, intellektuella, beteende och moraliska anlag.
Antagande att dessa är gemensamma för alla av respektive ras.
Övertygelsen att raserna låter sig klassificeras hierarkiskt beroende på kvaliteterna av nedärvda drag.
Föreställningar att medlemmar av högre ras tillåts dominera, exploatera och t.o.m. förinta underlägsna raser.
Längre ned i texten står ytterligare förklaring vilket jag sammanfattar här som egen punkt:
När det rör sig om allmän attityd, motvilja mot medlemmar av grupp som beskrivs medelst fysiska, kulturella och beteendemässiga karaktärsdrag utan hänsyn till individuella medlemmars karaktärsdrag.
NE påpekar att ordet främlingsfientlig kan vara ett bättre ord i dessa sammanhang. Personligen skulle jag använda mig av ordet fördom i den betydelsen att vi har föreställningar om vår omvärld vilket i sin tur kan ha med vår överlevnadssystem att göra. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/rasism
Rasism definieras i allmänhet som system av föreställningar, tro och ageranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan delas upp i raser som kan rangordnas i en hierarki baserat på särdrag som anses som medfödda eller oföränderliga.
I en vidare bemärkelse kan rasism också definieras som fördomar, diskriminering eller aggression, riktad mot en grupp eller individ, som baseras på föreställningen om olika raser.
Åskådning som hävdar att människor med olika yttre egenskaper har olika värde.
Kort och koncist från SAOL. En liten definition till och detta från Levande Historia:
Vanligt förekommande uppfattning är att det handlar om intolerans mot olika grupper på grund av etnicitet, hudfärg, kultur eller religion. Inom forskningen finns många olika perspektiv på och definitioner av rasism. Att det handlar om intolerans mot en grupp människor är dock gemensamt för de flesta vetenskapliga perspektiv och uppfattningar om rasism.
Nu när vi fått lite kött på benen vad gäller ordets betydelse vill jag titta lite närmare på dess metadata d.v.s. underbetydelserna. Jag kan ju observera den hätska stämning som uppstår vid olika tillställningar där detta ord förekommer. Därmed kan jag tro att det är väldigt starka känslor involverade. Således är min gissning att de berörda upplever sig kränkta för något och kanske med tanke på sin historia. Observera att detta inte är en känsla, som jag ofta hör, att någon känner sig kränkt. Nej, likt ordet rasism är det en bedömning och en känslokopplad sådan. Med anledning av det vill jag som nästa steg försöka förklara hur våra känslor, behov och överlevnadsinstinkter fungerar eller i alla fall ge teser på möjliga förklaringar. Observera att jag vill att du som läsare inte ska tro på mig utan bara ta del av vad jag bidrar med, testa förklaringarna och ifråga sätta dem. Finns det någon relevans?
Nu behöver det inte vara rasism i alla lägen som har den här innebörden. Jag följer både massmedia och alternativa fria diton där detta ord används som ett ess i rockärmen för att misskreditera en motståndare, och det utan egentlig hänvisning till en enad innebörd. Jag kan förvånas över detta då jag sällan eller aldrig hör några förklaringar med inriktning enligt ovan och heller inte kan riktigt komma på vad dennes definition är. Därför tänker jag att i en tv-debatt vore det lämpligt att förklara det innan debatten sätter igång, så alla är med på banan; reportrarna, debattörerna och tv-tittarna.
